Vi hade vår tredje bröllopsdag igår, läderbröllop minsann, därav lite radiotystnad här i bloggen. Ja, nu förväntar ni er kanske en massa detaljer om vårt spektakulära firande som gjorde så att jag inte kunde jobba på hela dagen? Haha. Ledsen att göra er besvikna, har varken något smaskigt eller särskild romantiskt att bjuda på idag. Dagen rusade helt enkelt förbi igår, jag smet iväg på lunchen för att fixa en liten present till min kära man och sen fick jag sådan prestationsångest över VAD jag skulle skriva om i bloggen. En kärleksförklaring? Tillbakablick till bröllopet? Kanske en särskild reflektion över mitt tredje år som gift? Sanningen är ju att det inte är någon skillnad att vara gift och att vara tillsammans. Alltså ingen skillnad i vardagen. Vi är inte mer kära. Vi bråkar inte mindre eller beter oss annorlunda än vi gjorde innan. Men jag gillar känslan, jag gillar ringen på fingret. Jag tycker det är himla fint att vara gift, att vara man och fru. Jag är glad att vi prioriterade tiden, pengarna och oss sju år in i vårt förhållande och efter två år med småbarnsliv. Hade ju en bild av att vi skulle gifta oss innan vi fick barn, när man kanske har mer ork och tid att lägga på varandra. Kanske är det den lilla detalj jag gillar bäst, att vi valde varandra trots sömnbrist och småbarnsår. Och att få chansen att bjuda in alla vi älskar till en hejdundrande fest, något av det bästa vi gjort! Och bröllopet sen! Att se tillbaka på våra bröllopsbilder är något av det bästa jag vet. Det är den roligaste och bästa dagen jag upplevt. Om det är nåt råd jag vill ge till er som har bröllop och giftemål framför er så är det att investera i en riktigt grym fotograf. Allt med bröllop är svindyrt men snåla inte med fotografen vad ni än gör! Och om ni ändå anlitar en professionell fotograf, betala det där lilla extra för att hen stannar hela dagen och kvällen. Det är värt det, jag lovar! Nu råkar jag känna flera fotografer som plåtar just bröllop och skickar mina varmaste rekommendationer till Sara (som plåtade oss!) Hanna, Emma och Anna. Min present till Marcus på treårsdagen då? Jo, jag lämnade in hans vigselring som gick sönder i somras och som han sen inte använt sedan dess. Han är inte den bästa på att ta tag i sådant så nu gjorde jag det åt honom. Kan vara så att jag även skickat iväg den på hemlig gravyr men det får ni inte säga till honom. Och eftersom ringen är på rehab köpte jag en silverring som får agera stand-in och som sen kan få pryda högerhanden. Ja, men är jag inte ganska romantisk ändå så säg? Hur vi firade igår? Med ostbricka, toast skagen, löjrom och Chablis. Med barnstök, Felix potatisplättar, utspillda vattenglas och tårar. Ja, från barnen då alltså. En helt vanlig onsdag i ett helt vanligt liv. Grattis till oss! Ps. Ni vet väl att det finns en egen kategori bara med BRÖLLOP här i bloggen? Varsågod att frossa. foto Sara Holmberg
