Idag går vi in i vecka 30 vilket betyder att det bara är 10 veckor tills vi får träffa vår lilla tjej. Vi är så nyfikna på vem det är som gömmer sig där inne. Hur kommer hon se ut? Kommer hon ärva mina bruna ögon eller pappas vackra blå? Min envishet och eller pappas oändliga tålamod? Mitt platinablonda hår jag hade som liten eller pappas bruna lockar? Åh, 10 veckor känns både som en evighet och samtidigt väldigt snart! Jag börjar precis vänja mig vid att vara gravid och allt vad det innebär. Att vi får tillökning i familjen och att hon ska stanna hos oss har jag nog inte förstått än. När jag träffar våra vänner som nyss fått små bebisar kan jag fortfarande inte förstå att det snart är vi som sitter där med ett litet knyte i famnen. Känns så overkligt! Kan man egentligen förbereda sig på allt som komma skall eller är det bara att följa med och ta allt som det kommer?
