Tänk om jag hade vetat att detta skulle bli de sista bilderna på magen, vi tog dessa bara sex dagar innan han kom. Så himla glad för dem! De sista veckorna av graviditeten var jag så noggrann med att smörja magen, varje morgon efter jag duschat använde jag oljan från Bio-Oil och det har jag fortsatt med även sen lillebror kom. Jag tycker det känns lika självklart att fortsätta smörja kroppen i takt med att magen försvinner för att hjälpa huden att återhämta sig på bästa sätt. En dag när jag kom ut från duschen tittade Lily bekymrat på mig och sa "mamma, kommer din mage gå sönder när lillebror kommer ut?". Aawww. Jag förstod att hon verkligen måste gått och funderat på detta, en väldigt klok fråga för en treåring måste jag ändå säga. Och även om inte magen "kläcks" så som Lily var rädd för så sätter ju en graviditet minst sagt sina spår. Jag fick inga större bristningar på magen under någon av mina graviditeter, gissar att det beror på kombo av arv och hormoner förstås men jag vill även tro att det är för att jag varit så mån om att smörja, smörja, smörja. De bristningar jag har, främst på insida lår och de älskade kärlekshandtagen, är från puberteten när jag la på mig allt tonårshull. Och då var jag långt ifrån så duktig på att smörja och ta hand om huden som jag är idag, men vilken fjortonåring var egentligen det? Men det är inget som jag orkar gå runt och lägga någon energi på idag, de är en del av min kropp och inget som stör mig. Ni som har barn känner säkert igen hur medveten man blir om alla dofter när man har en bebis hemma, vill knappt använda några produkter alls och absolut inget som doftar starkt. Eftersom jag har en liten miniperson klistrad vid min kropp dygnet runt just nu är det viktigt att oljan går in snabbt i huden och varken kladdar. Ett plus är att oljan lindrar när magen och kroppen kliar som allra mest. Ja, ni som varit gravida vet vad jag menar, man kan ju bli tokig för mindre. Plus för den här lilla förpackningen som är perfekt size för necessären och även funkar i handbagaget när man är på resande fot. Foto Alma Vestlund
