Det var andra eller tredje besöket, några veckor in i min sjukskrivning när min läkare tog blanketten hon vanligtvis använder för att uppmuntra sina patienter till ökad aktivitet, strök över "ökad" ord och skrev dit "minskad". Ordinerad minskad aktivitet och mer stillasittande. En fråga till er: Hur lägger ni upp en dag hemma om ni ska ha gäster? Börjar ni med att städa, handla, förbereda och röja allt innan du sätter dig (om det finns tid) och tar en kaffe i lugn och ro? Eller vilar ni först, kanske kollar en serie och slappar innan ni sätter igång med allt? Jag har alltid känt att jag måste förtjäna min vila, något jag gör om det finns tid och utrymme över när allt är fixat. Vilket det sällan blir, man blir ju aldrig färdig. Jag hinner knappt ställa undan dammsugaren innan någon springer in med skor, kastar kex på golvet eller spiller något. Det är en never ending story of röj. Jag vet inte om det är manligt och kvinnligt eller snarare har med personlighet att göra. Marcus kan utan problem ligga och slöscrolla i mobilen timme efter timme, kolla på tv eller bara dra runt en ledig dag. Han är ledig när han är ledig. Han har inga tusen projekt han känner att han måste hinna med. Och kanske är han smartare än mig här, han återhämtar ju sig och vilar betydligt bättre än vad jag gör. Jag ser min lediga tiden som tillfälle att göra exakt allt utom att jobba. En garderobsrensning, någon spegel som ska upp, möbel som ska säljas, blommor som ska planteras om, sortera ut barnens kläder som inte passar, åka till återvinningen, slänga in en maskin tvätt etc. När vi är lediga vill jag alltid passa på när Rio sover, då kan vi ju inte bara sitta och ta det lugnt. Det kliar i hela kroppen på mig av rastlöshet. Och jag gör inte det för någon annans skull, utan för min egen. Jag tycker om när det är ordning hemma, jag gillar att bocka av mina projekt och känna mig produktiv. Känna att jag gjort något mätbart av tiden, jag vill SE att det hänt något under en helg hemma. Marcus är precis tvärtom så ni kan ju gissa hur många gånger vi krockat om precis det här. Vid ett senare besök gav mig läkare mig en utmaning – att bjuda hem vänner utan att ha en plan över middagen. Jag fick inte städa och dammsuga innan, jag skulle välkomna dem till vårt hem precis så som det alltid ser ut. Jag fick öppna kylen när de kommit för att se vad vi kunde laga och jag skulle be dem om hjälp att laga tillsammans. För vissa kanske det låter enkelt och härligt, för mig är det snarare tvärtom. Men jag gjorde ett försök med utmaningen, några dagar senare hade jag kompisar över och vi lagade mat tillsammans. Jag hade förstås full koll på vad som fanns i kylen (hej kontrollbehov!) och hjärnan hade redan bakat ihop en plan på vad vi skulle laga MEN jag bad dem att köpa med dessert. Ett så stort steg för mig! Jag skulle inte påstå att jag förändrat mina vanor radikalt, tror det krävs mycket träning när det är en så stor del av ens personlighet. Men tankesättet att vila innan jag gör något istället för att hela tiden känna att jag måste förtjäna min vila har jag ändå med mig. Jag tillåter mig att vila mer ofta nu än innan. Utan att få dåligt samvete eller känna mig dålig. Jag försöker att inte ha tio projekt under en helg utan kanske ett gemensamt, och sen får det räcka. Skjuter upp saker i större utsträckning. Kanske är de små sakerna som gör skillnad, som att be någon köpa med fika eller beställa hämtmat när man har gäster. foto Hanna Skoog
