Alltså jag är inne i en så jobbig fas. Känner mig så dålig, totalt genomrutten. Har total prestationsångest just nu, den maler i mig dag som natt. Känslan av att inte räcka till. Kommer boken verkligen att bli bra, vad kan ens jag ha att säga som inte redan är sagt? Allt jag skriver låter så pretentiöst och tråkigt, lyckas inte formulera mig så som jag vill. Känner mig oinspirerad i allt som har med jobb att göra, orkar varken läsa eller svara på mail och överreagerar på minsta lilla grej. Vill uppdatera bloggen med flera inlägg om dagen och har massor av tankar som snurrar i huvudet men så fort jag sätter mig framför datorn är allt tomt. Jag bara stirrar in i skärmen tills det svider bakom ögonlocken och jag ger upp. Har jag inte bloggat på en dag känner jag att jag måste kompensera med ett riktigt välformulerat och smart inlägg så att ni känner att det var värt att vänta på. Borde bjuda på mera recept men sanningen är att jag typ äter fiskpinnar och fil till middag vilket inte är så kul att ta del av. För att inte prata om Instagram, jag har sådan total kramp när det kommer till att uppdatera där. Och det kanske inte är hela världen men det är extremt stressande när mitt jobb bygger på att vara inspirerande eller i alla fall tillräckligt intressant för att följa. Gud, varför jobbar jag ens med det jag gör när det finns så många andra som gör det så mycket bättre än mig? Som hela tiden har rätt content, som engagerar, som uppdaterar H E L A tiden och är sådär härliga och roliga. Som är personliga och bjuder till när jag bara vill stänga av? Det är mitten av december, festernas högtid, och jag orkar liksom inte piffa och fixa sådär juligt hemma. Det är första julen som Lily verkligen tar in allt, pratar om tomtar, julgranar och pepparkakor och ser fram emot julafton. Det är ju nu vi ska bygga pepparkakshus, julbaka och skapa barndomsminnen men jag orkar verkligen inte. Har ingen lust. Vi har inte sett ett enda avsnitt av julkalendern trots att jag alltid brukar göra det. Inte har vi bjudit hem till en enda adventsglögg eller mingel heller. När vi ändå är inne på det, kan vi prata om den konstanta prestationsångesten man har som förälder? Känner att jag bara tjatar, säger nej och förhandlar konstant just nu. Det är så extremt påfrestande att hela tiden uppfostra, och dessutom försöka göra det någorlunda bra, när man bara vill lägga sig ner och skrika. Vill ju också vara en sådär härlig och mysig mamma som alla andra på Instagram är, varför orkar jag inte vara det? Som om det inte vore nog är jag en så tråkig vän och fru. Är så introvert och osocial, orkar liksom inte träffa någon utan vill bara ligga hemma och kolla på serier. Glömmer att svara på sms och inte tar några initiativ till att ses eller höras just nu. Vi kommer inte göra vår klassiska julturné ner till Malmö och Halmstad utan har bestämt oss för att stanna kvar i Stockholm. Känns som allt är mitt fel eftersom jag är höggravid och inte orkar resa någonstans. Och inte kan vi väl sitta hemma hela julen, då måste vi ju hitta på något speciellt och minnesvärt här? Förlåt, men jag behöver verkligen gnälla av mig. Jag fattar att jag egentligen inte har rätt att klaga, det är inga riktiga problem jag gnäller över. Men känslan, denna konstanta prestationsångest som flyttat in i min skalle är lika verklig för det. Den känns och den begränsar mig. Vi pratade om detta i veckans podd (lyssna här!) och halvvägs genom avsnittet slog det mig hur pass mycket det präglar mig just nu utan att jag satt fingret på det innan. Säg att det är någon mer än jag som känner igen sig i denna konstanta prestationsångest? Ska vi gnälla av oss tillsammans, kanske känns det lite lättare då? Ni kan självklart vara anonyma. Ok, berätta. Är det något som tynger er? Något mår ni dåligt över och som ger er prestationsångest just nu?
