Minns så väl när Isabel berättade för mig att hon skrev på sin första bok. En bok om utmattning. Aldrig hade jag kunnat ana att jag själv skulle befinna mig här idag, att jag skulle vara i precis rätt målgrupp när boken väl kom ut. Jag fick hem ett signerat ex av boken till mig för några veckor sedan där Isabel hade satt flikar och highlightat vissa delar av boken speciellt till mig. Jag började att bläddra precis där men sen har jag väntat på rätt tillfälle, förstod redan på förhand att boken skulle greppa tag i mig, och jag ville liksom ha tid att låta den göra det när det väl hände. Lite som när jag väntade på rätt tillfälle med att se Vegucated och liknande dokumentärer i samma genre eftersom jag visste att det skulle resulterade i att jag blev vegetarian. Och jag ville vara redo när det väl hände. Okej, åter till boken. För när jag träffade Isabel förra veckan så pratade vi om livet, vardagen och allt däremellan. När jag kom in på livspusslet med barn (och det faktum att min läkare sist sa till mig att hon ville sjukskriva mig från alla hushållssysslor) så spände Isabel ögonen i mig och sa "Har du kommit till kapitel 6 i boken?". Det hade jag inte, men någon kväll senare satte jag mig till rätta i sängen och slog upp "Kapitel 6: Who run the sjukskrivningssiffror? Girls." Att kvinnor är överrepresenterade bland statistiken över utmattning och pyskisk ohälsa visste jag, vi skriver lite om detta i Self-care. Att det finns studier som visar att kvinnors stressnivå höjs när de kommer hem efter jobbet medan mäns stressnivå sjunker visste jag också. Ändå blev jag helt golvad av det som kom sen. Varenda mening och ord talade rakt till mig, de träffade på precis rätt ställe och tårarna bara rann. Jag har pratat med många experter det senaste halvåret - läkare, coach och psykolog. Har en väldig självinsikt och är väl medveten om mina personlighetsdrag och egenskaper, bra som dåliga. Men trots det har jag inte reflekterat över hur det kommer sig att jag har just dessa personlighetsdrag. Att det till största sannolikhet beror på samhället, uppfostran och de könsroller vi formas i. Att jag gillar att ha kontroll, få saker gjort och ansvarar för vårt gemensamma sociala liv här hemma kanske beror exakt på att jag vuxit upp och sett min mamma göra allt detta. "Bakom varje grillande man står en kvinna som fixat allt annat". En underrubrik i boken som är skrämmande sann. Jag gillar att laga mat och står för 90 % av all matlagning här hemma. Är oftast den som steker pannkakor, mixar smoothies och bakar. Har vi gäster är det alltid jag som står för maten. Det är inget konstigt, det bara är så. Förra veckan när M var iväg en kväll så förberedde jag mat åt mig och barnen och bestämde mig för att vi skulle inviga nya grillen. När jag tände grillen tittar Lily frågandes på mig och säger "Vadå, mamma, kan DU grilla?!". Min låga tändes snabbare än grillen och jag fick bita mig i tungan för att inte bli tokig. "Jag trodde bara inte att DU kunde grilla!" Det är förstås hennes fel, hon menade inget illa med frågan. Men det är så jävla talande för jämställdhetsfrågan i hemmet och så tydligt att vi aktivt (alltså även alla män inräknat) måste jobba med för att inte våra barn ska växa upp med samma skeva syn på vems ansvar som är vad i hemmet. Åh. Jag skulle vilja dela med mig av så mycket från boken, långa stycken som är så träffande. Små ordval och meningar som är så finurliga. Skulle vilja skriva ett helt inlägg om den rövhatt till chef som Isabel utsattes för. Men det ska jag inte, jag vill låta er läsa själva. Den här boken är viktig på så många nivåer och borde läsas av alla oavsett om man har någon erfarenhet av utmattning eller inte. Den handlar om så mycket mer än det och jag är övertygad om att alla känner igen sig i något och kan dra nytta av boken. Och titeln är genial, bara en sådan sak. Tack Isabel för en så viktig bok. Tack för att du med din historia och dina ord gör skillnad och utmanar maktstrukturer och könsroller. Tack för att du berör så som du gör, med en gnutta humor, massa allvar och jävlar anamma. Tack för att du lär mig saker om mig själv. Tack tack tack. Lycka till med resten av livet - varför helt okej är bra nog finns bland annat att klicka hem här. foto Emma Tüll
