Jag skulle beskriva mig som strukturerad och organiserad, både uppe i mitt huvud men även rent fysiskt. Varken flummig eller drömmande, även om det är drag jag ofta skulle önska mer av. Påbörjar jag något så slutför jag alltid, jag har svårt att göra saker halvdant eller sluta mitt i. Från start till mål, sen klart.Men efter min utmattning hände något, jag känner mer och mer att jag lever i någon slags parallell värld. Jag kommer ofta på mig med att sväva iväg, man skulle kunna kalla det multitaska eller många-bollar-i-luften om man ville vara snäll, men jag får ju ingenting uträttat så sväva iväg är nog mer passande. Min fysiska kropp är här men mitt huvud är någon helt annanstans, ofta på tio platser samtidigt.Vet inte hur ofta jag ska signera något med bank-id men en kvart senare fastnat på någon inredningssajt jag hittade via en annons på instagram som jag inte ens märkte att jag scrollade på för att sedan skicka vidare något roligt klipp till en kompis och börja messa om att ses någon dag.Mitt i allt brygger jag en ny kanna kaffe, börjar källsortera eller kolla marketplace efter skidgrejer till barnen. Kommer på både ett, två och tre ämnen att blogga om och påbörjar utkast för allihopa på samma gång medan jag också börjar leta i google photos efter den där bilden från 2019 som vore perfekt till ett av inläggen. För att inte tala om hur mycket tid jag lägger på att kolla resor till solen och låtsas-bokar både en och två veckor i Thailand men alltid hindra mig själv när jag kommer fram till sista steget pga vi ska absolut inte resa någonstans just nu.Jag tappar tråden så himla fort och det kan dröja länge innan jag hittar den igen, om det ens sker. Mycket är osammanhängande och jag blir liksom aldrig klar. Det är så himla olikt mig, eller i alla fall olikt mig hur jag var innan och den bild jag har av mig själv. Och så frustrerande.Pratade med min coach Najda om allt detta och jag insåg att mycket hänger ihop med utmattningen och min stressade hjärna. Även om jag sällan känner mig stressad just nu så kanske mitt huvud gör det. Den där långvariga stressen som varit närvarande under så många år sätter sina spår, trots att jag känner att jag återhämtat mig bra efter min utmattning.Och även om jag har väldigt lugna dagar i form av att jag sitter hemma i mjukis och jobbar, tränar var och varannan dag och inte har några direkta stressmoment i min vardag så går min hjärna på högvarv. Hela hela tiden processar den, vänder ut och in på saker och ting, bearbetar, tänker framåt, tänker om och gör upp planer.Har så svårt att stänga av huvudet och bara vara men jag vill verkligen hamna där. Den enda gången jag stänger av är när jag tränar, speciellt pulshöjande då jag är 110% närvarande och totalt stressfri. Försöker även få till meditation som ett sätt att stänga av alla tankarna, jag gillar det även om det är lättare sagt än gjort. Vet inte vart jag vill komma med det här inlägget, mest bara skriva av mig lite och rensa huvudet... någon som känner igen sig?
