Snön har kommit till Stockholm. Väldigt lite snö förvisso, men ändå! Jag är ingen vinter-människa (jag vet, jag bor i fel land egentligen) men när marken är vit, himlen alldeles klarblå och solen strålar - ja, då tycker till och med jag att det känns helt okej. Min mamma är här på besök några dagar och i måndags tog vi en härlig promenad på Djurgården som visade upp sig från sin bästa sida. Såhär sex veckor efter förlossningen består min träning än så länge av dagliga promenader och övningar i "Mamma-mage appen". Jag har börjat njuta av promenader på ett helt annat sätt nu. Tidigare har jag varit lite för rastlös för att bara promenera och har ofta föredragit att springa om jag ska ge mig ut. Så fall har jag varit tvungen att ta en promenad med en vän så att det samtidigt blir ett tillfälle att umgås. Men att bara gå ut och gå utan direkt mål eller plan har aldrig varit min grej. Förrän nu! Nu älskar jag att bädda ner lillan i vagnen, sätta på en bra podcast i lurarna och ge mig ut en timme eller två. Man blir så klar i huvudet att den friska luften och det är ju så mycket mysigare att krypa ner i soffan när man varit ute en runda. Visst är det härligt att man kan ändra sig? Hur känner ni? Är ni promenad-människor eller känner ni igen er i min beskrivning?
