Tänk att jag är någons mamma. Och inte bara någons, utan Lilys mamma. Den finaste, smartaste och klokaste person jag någonsin mött. Som utmanar och imponerar på mig dagligen. Det bästa med att vara mamma är att jag är mamma till just henne. Från det ögonblick när jag såg henne för första gången, när våra blickar äntligen möttes så kändes det så självklart. Jag tänkte så många gånger under graviditeten på hur hon skulle se ut och hur hon skulle vara, men precis när hon kom så kände jag liksom igen henne. Som att vi setts förut, som att det inte fanns något annat sätt hon skulle kunna se ut på. Minns att jag tänkte "Ja men såklart, det är ju såhär du ser ut". Min dotter. Jag är så beyond tacksam över min förlossning (läs min förlossningsberättelse här) och att allt gick så bra, jag hade på riktigt en fantastisk upplevelse från början till slut. Långt ifrån alla jag känner har samma erfarenhet. En del av mina vänner hade så tuffa förlossningar med komplikationer som de aldrig skulle överlevt om de inte haft bra läkarvård, om de inte fött här i Sverige. Förlossningsvården här på hemmaplan är långt ifrån felfri, det finns många skräckexempel och vi ska aldrig nöja oss eller sluta kriga för den frågan här. Men det finns också otroligt många kvinnor som har det betydligt sämre än oss, som tvingas föda på smutsiga jordgolv, utan tillgång till läkare eller ens rinnande vatten. Där varje graviditet och förlossning är en fråga om liv och död. Såg att Brita just nu är i Mauretanien med Unicef och hon skrev ett inlägg på sin Instagram inför resan som gav mig gåshud på hela kroppen. "Nu ska jag strax tillsammans med @unicefsverige boarda ett plan som tar mig till Nouakchott, Mauretanien. Ett av världens fattigaste länder. En vild chansning är att man inte håller på och funderar så mycket på om det är tredje dagen med pasta. Alla tankar kring hur du ska vara som mamma (eller pappa) kokas med största sannolikhet ner till en enda tanke: hur du ska hålla ditt barn vid liv." Varje år dör ungefär 300 000 kvinnor av sin graviditet eller förlossning och en miljon bebisar dör under sin första dag i livet. Kan vi läsa den meningen en gång till och försöka ta in vad det innebär... Det går bara INTE att värja sig mot, jag blir så förbannad och förtvivlad att jag går sönder. Jag vill släppa allt jag har och åka och hjälpa till, försöka bidra på något sätt. Göra något för någon. Jag som har en nära relation med Läkarmissionen sedan tidigare vill puffa för deras kampanj nu inför morsdag, det var faktiskt via den som jag kom i kontakt med dem för två år sedan. I deras gåvoshop kan man köpa en säker förlossning på sjukhus till en kvinna i Kongo för ynka 150 kronor. Den där morsdags-buketten i blomsteraffären kostar garanterat det dubbla, och hur vacker den än är räddar den inga liv. Man kan också buda på min BB-väska (sista dagen idag!), bli månadsgivare eller stödja någon annan organisation som hjälper utsatta kvinnor. Oavsett vad och hur så måste vi göra något. För om jag får bestämma, så är det precis såhär vi ska hylla varandra, oss kvinnor emellan, och uppmärksamma morsdag. En gemensam kraft för dem som behöver det allra mest. foto Pernilla Thelaus
