Ni som hunnit lyssna på podden idag eller varit inne på min instagram har redan listat ut det... men ja, JAG ÄR GRAVID! Det är precis lika surrealistiskt som första gången att det faktiskt bor en liten människa i min mage. Med armar och ben, som växer och gror, medan jag går runt och lever på som vanligt. Eller ja, riktigt som vanligt har livet kanske inte varit de senaste veckorna. För jag har rent ut sagt mått helt fruktansvärt i två månader nu. Lamslagen av trötthet, brutal migrän-liknande huvudvärk i stort sett varje dag, illamående och totalt ur fas. Känt mig helt apatisk och har mest tyckt att tillvaron har varit rätt värdelös på alla sätt och vis. Samtidigt som jag är otroligt tacksam över att vara gravid och lycklig över att Lily ska bli storasyster (OMG, när blev hon så stor?!) så är det extremt påfrestande att må fysiskt dåligt så länge. Det har påverkat mitt psyke något oerhört, jag har liksom känt att allt jag tycker om – allt som är JAG – bara ryckts ifrån mig och jag har inte alls känt igen mig eller trivts med mig själv. Som att befinna sig i en tvåmånads never ending baksmälla. Visst låter det härligt? MEN! Sen hände något magiskt. Som över en natt så kändes allting så mycket bättre. Huvudet lättare, illamåendet avtog, energin kom tillbaka och livet känns helt plötsligt meningsfullt och härligt igen. Så glad att det vände och hoppas innerligt att jag kommer fortsätta må bra framöver. Dessa hormoner alltså, de skojar man inte bort. Nu är jag i v. 15 och i början av februari beräknas hajen göra entré. Ja, Lily har alltså döpt den till hajen, hon tyckte bestämt att det såg ut som en haj som simmade runt på ultraljudet. Tycker det låter tufft, hajen! ? Hoppas ni är taggade på att följa med på ännu en gravidresa här i bloggen! ?
