Nästan 1,5 månad har passerat sen Costa Rica och nu känns det nästan overkligt att jag ens var iväg. Det pratades om Corona innan vi åkte men fanns ännu inga fall, eller direkt någon rädsla i Sverige, och jag hade ärligt talat aldrig en tanke på att inte åka. Hade det varit bara någon vecka senare hade vi aldrig kommit iväg och jag är så tacksam över resan på så många sätt. Att jag fick möjligheten att åka iväg och bara vara jag. Inte mamma eller fru utan bara Anja. Helt kravlöst på precis alla sätt. Att jag dessutom fick dela allt med Alexandra och låta henne visa mig en av hennes bästa platser på jorden känns så himla fint. Santa Teresa känns som den bästa mixen av San Diego och Tulum, jag kände mig hemma direkt. Jag hade höga förväntningar redan innan och blev inte besviken, wow vilket resmål! Jag lever fortfarande på värmen, lugnet, solen, stranden och inte minst maten! Blev så förvånad över hur grym maten var, som ett potpurri av asian fusion, mexikanskt, LA-healtyish och skaldjur. Drömmer redan om att åka tillbaka när barnen är lite större och uppleva allt tillsammans med dem. Jag tänkte berätta lite mer om Retreatet som jag vet att måmga av er varit nyfikna på. Allt blev bestämt väldigt spontant, Alexandra hade träffat Sofie Kraft på en lunch i januari och de fann varandra direkt. Jag hade hört så mycket gott om Sofie från Iman (Grounded Factory) så när Alexandra frågade om jag inte skulle följa med på hennes Retreat tre veckor senare kändes valet så enkelt. Tajmingen där och då var perfekt och detta var faktiskt något jag kunde unna mig. Vi hade inte fått något schema på förhand så jag visste inte vad jag skulle förvänta mig. Alla dagar såg lite olika ut - vi yogade, mediterade, hade workshops, badade isbad, hade kvällsspa på klipporna, åt fantastisk mat och umgicks. Gemensamt för varje dag var att vi gick in i tystnad efter kvällsmeditationen och var tysta ända tills efter yogan morgonen därpå. Det var en häftig upplevelse och tro det eller ej enklare än jag trott att inte prata, befriande på något vis. Peter och Sofie, själarna bakom Retreatet. Retreatet hölls i ett stort hus på stranden i Mal País en bit söder om Santa Teresa. Varje morgon höll Sofie ett lugnt yogapass med oss ute i shalan i trädgården. Efter morgonyogan serverade vår privata kock Glenda den ena fantastiska frukosten efter den andra. Retreatet varade i 6 dagar och Sofie och Peter hade fixat med allt så fint. Huset och miljön var otrolig, det fanns en röd tråd mellan alla aktiviteter och Glenda som lagade all mat var fantastisk. Jag fick upp en nyfikenhet för att vinterbada, att våga meditera mera och insåg att jag saknat yogan i mitt liv. Det var också utmanande på många sätt. Jag lärde mig mycket om mig själv, bland annat hur viktigt det är att jag får lyssna på mig själv och göra det jag själv känner för. Kanske extra mycket när jag är på semester, då vill jag verkligen få styra tempot själv. De tre första dagarna följde jag bara med i allt vi gjorde och kunde ge mig hän. Tyckte allt var så fint på alla sätt och jag kände verkligen in allt. Sen var det som att det tog stopp, jag kände mig kvävd socialt och behövde egentid på riktigt. Vi bodde 5 personer i vårt rum, även om det var gott om space rent fysiskt så tror jag att min utmattning verkligen bubblade upp här, jag åkte på resan för min egen skull och för att bara släppa av prestation och alla krav. Jag är ju en social men samtidigt introvert person. När jag är runt andra går jag ofta in i mitt sociala jag, slår på min glada och trevliga sida och är väldigt mån om att andra ska känna sig sedda. Jag gör det utan att tänka på det och det dränerar mig totalt, något jag märker först i efterhand. Det senaste halvåret har jag bearbetat så mycket hos min läkare, min psykolog, min coach och mina vänner. Jag har vänt och vridit på mitt mående tusen gånger om och att delta i workshops och sharings blev för mycket. Jag kunde inte ge eller ta mer, jag stängde helt av. Så jag tog en dag off, promenerade längs stranden, låg och läste i skuggan och bara landade i allt. Morgonen efter var vi ett gäng från Retreatet som drog och surfade och det var så häftigt, en nästintill meditativ upplevelse. Efter det kunde jag gå in i Retreatet igen och delta på resterande aktiviteter, som att jag bara behövde andas lite själv först. Sammanfattningsvis är jag så otroligt glad att jag åkte på Retreatet. Det var en upplevelse som fortsatt att ge även långt efter att jag kom hem, jag fick med mig mycket lärdomar om mig själv som jag inte velat vara utan. Och de kvällarna vi mediterade på taket under den mest fantastiska stjärnhimmel jag någonsin sett vet jag att jag aldrig kommer glömma. foto Clara Morberg
