Jag har aldrig identifierat mig som en tränande eller sportig person. Jag undvek skolgympan så ofta jag kunde, tyckte löpning var djävulens påfund och har alltid varit orimligt bollrädd. Sedan jag var liten har jag testat på de flesta sporter som fotboll, dans, balett, kickboxning och ridning utan att riktigt fastna för något. Min favoritposition på fotbollen var avbytare och dansen slutade jag med när det var dags för uppvisning – jag kunde inte tänka mig något mer skräckfyllt än att dansa på en scen. Jag har alltid varit blyg och haft väldigt dåligt självförtroende när det kommer till träning, vilket gör att jag alltid tagit den enkla vägen ut och aldrig pushat mig själv. Efter att mest ha hängt i stallet tillsammans med mamma drog en vän med mig på spinning på Friskis & Svettis, och där upptäckte jag så småningom gymvärlden. Under flera år varvade jag spinning med body pump och body combat – när jag var 25 började jag träna med en PT, upptäckte styrketräning och insåg att det fanns en hel värld av träning som var för mig. Min stora revansch var när jag gick från att knappt kunna springa några kilometer utan andnöd till att klara milen, anmäla mig till lopp och slutligen springa en halvmara. Att jag, som den icke-tränande personen jag var, kunde njuta av att springa var något jag aldrig trodde skulle inträffa. I samband med att träningen föll på plats började jag intressera mig mer för mat och gjorde en ganska stor omställning till så som jag äter i dag. Jag har alltid haft en känslig mage utan att ha reflekterat över varför, men när jag väl började gräva i det blev det en rejäl ögonöppnare. Jag åt helt fel baserat på hur jag mådde och kom till en punkt när jag insåg att jag var den enda som kunde förändra det. Efter att tidigare ha testat dieter insåg jag att det »nyttiga livet« inte är något som sker över en natt eller en vecka. Så jag började läsa allt jag kom över och experimentera i köket, och upptäckte en stor njutning i det hälsosamma köket. Min filosofi i dag är att det ska vara både hälsosamt och gott, annars kan det vara. Jag märkte att andra i min närhet inspirerades mycket av min resa och kanske var det därför jag valde att utbilda mig till livsstilsrådgivare. Jag hade egentligen ingen tanke att detta var något jag i dag skulle jobba med, jag läste utbildningen för min egen skull och med målet att jag skulle kunna fatta de bästa besluten för mig själv och min egen kropp. I dag känner jag att jag har en sund och avslappnad relation till mat och träning, men det har tagit mig många år att hitta hit. Jag som avskydde träning och älskade rostade mackor och O’boy hade aldrig trott att jag i framtiden skulle jobba med det jag gör i dag. Ett tydligt tecken på att man aldrig ska vara rädd för en positiv förändring, man vet aldrig vilka vägar livet kan ta. text från Self-care, foton Hanna Skoog Ps. Såg att Bokus har fint erbjudande på vår bok just nu!
