Min son är 7 månader nu och äter utöver ersättning frukost, lunch och ett mellis som är ”fast föda” eller vad man kallar det. Gör egen mat och fryser in emellanåt, men blandar ut med både burkmat och köpt smoothie i klämmisar. Tycker dock det är så lätt att känna att jag gör fel när jag ser alla ”duktiga mammor” i min omgivning och på sociala medier.. Heja dig! Jag tycker du är grym och det låter framförallt som du hittat en rutin som funkar för dig och din son, det är det allra viktigaste. Jag lät Lily smaka av det vi lagade hemma och mina egna smoothies när vi väl var hemma men när vi var på språng var det alltid färdiga klämmisar eller burkmat som gällde. Visst vill man ge sina barn det allra bästa men om man inte känner för att stå och göra hemlagad mat och mellis dygnet runt utan leva lite också så måste man ju få göra det. Sänk ribban och njut av tiden med din bebis istället för att jämföra dig med diverse morsor på sociala medier. Hej! 1. Vad hade ni för vagn till Lily? 2. Andra prylar under bebistiden som du inte kunde vara utan? 3. Tips på gravidkläder, hur klädde du dig under graviditet? 4. Hur tänkte du med kosten när du var gravid? Känns som man ständigt har dåligt samvete för man inte äter "tillräckligt" nyttigt. 5. Hur tränade du under graviditet? 6. Hur tänkte du med jobb under graviditet? Svårt o veta om man kan köra på som vanligt el om man bör ta de lugnare. Hej! 1. Vi hade en Bugaboo Buffalo som vi fortfarande använder, alltid varit supernöjda med den! Vi har också en Babyzen Yoyo som resevagn som är bra när de är lite äldre, nackdelen är att de alltid är framåtvända och att den inte går att fälla till 100% såsom vår Bugaboo. 2. Under bebistiden var vår Babysitter från Stokke Steps guld värd och vårt babynest som vi flyttade mellan soffa, säng och barnvagn. En traditionell skötväska hade jag aldrig men ett smidigt liten skötbädd som man kan ta med sig när man är på stan eller hos kompisar är grymt. Mitt tips är att skaffa bebisprylar med tiden när ni lärt känna bebisen och vet vad ni behöver. Alla barn gillar t.ex. inte bärsele, andra älskar det. Och låna så mycket som möjligt! 3. Jag klädde mig i klänningar hela sommaren (var gravid februari-nov) och i mama-tights med hög midja och stora skjortor på slutet. H&M och Lindex hade en del fint då, annars vanliga skjortor och tröjor i lite större size. 4. Har tidigare svarat på frågan om kost under graviditeten här och här. 5. Jag tränade, när illamåendet i början släppt, styrketräning och gravidyoga i stort sett under hela graviditeten. Här har jag skrivit mer tips på gravidträning. 6. Jag jobbade i stort sett fram tills Lily föddes men varvade ner lite på slutet, fördelen med att driva egen var att jag kunde jobba hemifrån sängen de dagar jag inte orkade ta mig hemifrån men långt ifrån alla har ju den lyxen. Lyssna på kroppen och gör vad som känns bäst för dig! Åt du några tillskott under graviditeten? Är vegan och tål inte gluten så är noga med vad jag äter men med illamående blev det plötsligt mycket svårare. Har alltid premierat riktig mat framför tillskott, men känns för läskigt att chansa nu som gravid. Tycker inte barnmorskorna har någon koll, har du tips på vem man kan vända sig till i denna djungel? Jag åt folsyra och järntabletter som min barnmorska rekommenderade som jag blev sååå dålig av, bytte mot slutet. I övrigt undvek jag alla kosttillskott och framförallt de som innehöll alger som spirulina, chlorella, vetegräs, maca och liknande. Dels för att de är detoxande men även för att det finns relativt lite forskning (som jag i alla fall tagit del av) på om och i såfall hur detta skulle påverka fostret. Gällande specifika råd vågar jag inte säga något annat än det barnmorskorna och Livsmedelsverket säger. Det är väl snarare vad man bör undvika som gravid som man bör ha koll på och framförallt varför. Jag har tidigare skrivit om att jag, trots att jag inte ätit kött på flera år, fick cravings efter köttbullar några månader in i graviditeten och det var nog kroppen sätt att få i mig både järn och protein som jag tidigare slarvat med. Såhär, du kan givetvis fortsätta äta veganskt under graviditeten men läs på och var noggrann med att du får i dig all näring både du och bebisen behöver. Det viktigaste är att du mår bra och har ork, kroppen har ett viktigt jobb framför sig. Lycka till! Tror att du sagt tidigare att du gärna får fler barn, men jag har en fråga om ett barn skulle räcka? När folk frågar mig: Hur många barn vill du ha? (Först och främst, jag kanske inte ens vill ha barn men det går ju inte att säga till folk) Så brukar jag säga: Ett! För det är verkligen det jag skulle kunna tänka mig i nuläget, om ens jag kan eller vill få barn när det väl är dags. Men det får man också kommenterar om: "MEN SYSKON DÅ?!?! BARNET MÅSTE JU HA SYSKON! BARNET KOMMER KÄNNA SIG ENSAM!"......... Ugh... Hur ser du på det? Jag förstår din fråga helt! För både mig och Marcus som är uppväxta med syskon har vi alltid tänkt att vi vill ha flera barn om vi kan. Det känns naturligt och härligt med syskon och flera barn. Men däremot tycker jag det är jäkligt svårt när man redan har barn att liksom känna när det är dags. Det är krävande med ett barn och vi är båda personer som värderar vår egentid högt vilket inte alltid är det lättaste. Men flera barn vill vi definitivt ha (om vi har den turen förstås), däremot betyder det inte att det är det rätta för alla. Tror man får känna sig fram helt enkelt. Och det viktigaste är att barnet har kärleksfulla, omtänksamma och närvarande föräldrar - inte hur många syskon man har. Det är jag helt övertygad om ? Hur nattade ni Lily när hon var liten? Lärde ni henne att somna själv och i så fall hur? Är fast i att amma min son till sömns och skulle behöva komma ur det;-) Jag ammade Lily till sömns fram tills dess att hon var 6-7 månader, sedan var hon inte lika intresserad längre och vi slutade amma. Då gick vi över till att ge henne ersättning, och senare välling, i hennes säng. Jag sjöng, vaggade lite och till slut somnade hon med flaskan i munnen, i sin egen säng. Så var vår rutin för det mesta, men ibland fick vi lägga henne intill oss i vår säng och sen lyfta över henne. Dock var det viktigt för mig att hon skulle somna i sin egen säng när vi började med flaskan, jag intalade mig att det skulle vara lättare om hon inte låg intill mig när jag skulle sluta amma utan fick lite space. Det funkade i alla fall! Sen har allt gått i perioder, ibland har hon sovit flera veckor i streck i vår säng och ibland sover hon i sin egen säng. Så är det fortfarande och kommer nog vara ett tag framöver. Nu tycker jag det bara är mysigt när hon sover med oss och kan verkligen sakna hennes varma lilla kropp när hon sover i rummet bredvid. Gud, att man blev sådan mjukis som morsa haha. Hur gjorde ni med mat till Lily när hon var liten och åt barnmat? Var det strikt hemmalagat eller fick hon burkmat/klämmisar också? Jag önskar jag kunde säga att det var strikt hemlagat men det var det inte. Jag började göra egna puréer men hon vägrade äta av det, öppnade inte ens munnen. Så efter ett tag gav jag upp, dessutom jobbade jag i stort sett heltid när Lily började äta mer fast mat och då var det enklaste att ha med färdig burkmat och klämmisar. Vi har även låtit henne smaka av allt vi ätit hemma och märkte snabbt att lax var en stor favorit. Sen bodde vi ju i USA i 3 månader när Lily precis fyllt 1 och där var den färdiga barnmaten sååå dålig att vi bara gav henne vanlig mat istället, och sedan dess har hon ätit i stort sett samma som vi gör. Jag har alltid resonerat att det finns burkmat som är ok, och klämmisar likaså. Det är ju relativt kort period barnen äter det innan man kanske övergår mer till samma mat som resten av familjen. Så gör vad som funkar bäst för er. Hur ger man sitt barn en sunt förhållningssätt till mat och träning? Hur undviker man låg självkänsla, ätstörningar och psykisk ohälsa? Åh, gud vilken svår fråga. Om jag ska vara helt ärlig så har jag faktiskt i dagsläget ingen aning. Jag vill tro att det är viktigt att inte en för stor grej av mat, redan från att de är små. Att inte lära barn att mat är ett laddat ämne, inte tjata för mycket om "du måste äta upp, annars..." eller använda andra form av hot och förhandlingar kring just mat, som jag skrivit mer om här. Samma gäller med träning, visa och uppmuntra att det är viktigt att träna och röra på sig men att det kan ske i olika former. Att träning, sport eller fritidsaktiviteter inte behöver handla om prestation eller mål utan snarare en känsla av välbefinnande. Jag har alltid haft en bra självkänsla och jag tror det beror mycket på min uppväxt. Mina föräldrar har alltid varit närvarande, intresserade och uppmuntrat mig. Ofta sagt att de varit stolta över mig, inte baserat på ett visst betyg på ett prov eller en direkt prestation utan bara sådär rakt upp och ner. Aldrig pushat mig åt ett håll som de velat utan istället lärt mig att lyssna på min magkänsla och låta den styra. Hmm, kanske inte alls det svar du tänkt dig... men jag kommer bära med mig din fråga ett tag framöver för den tåls att funderas på. Tack. Hur tänker du/ni kring barn och fritidsaktiviteter? Vad från din resp. din mans uppväxt vill ni ge er dotter? Så bra fråga! Min man har alltid sportat och spelat fotboll, själv testade jag nog på alla tänkbara aktiviteter utan att fastna för något. Balett, dans, simma, ridning, fotboll osv. Var alltid blygast av alla och så fort det var någon form av test eller uppvisning så slutade jag. Ville aldrig stå i centrum och mina föräldrar tvingade mig aldrig fortsätta med något jag inte ville. Vilket förstås är helt rätt, även om jag såhär i vuxen ålder hade önskat att de pushat mig till att inte ge upp så lätt. Om det är något jag vill försöka uppmuntra Lily till så är det att träna och röra på sig. I våras började vi på gymnastik och hon älskade det, även om det mest är hopp och lek i hennes ålder. Jag brukar även ta med henne till utegymmet såhär på sommaren, jag kan köra lite övningar och hon vara med på ett hörn eller titta på. Eller kör vi lite hemmaträning på yogamattan i vardagsrummet, hon har lärt sig lite yoga på förskolan och stoltserar gärna med det. Tycker det är så viktigt att barn lär sig redan från tidig ålder att kroppen är till för att användas, utan prestation eller krav.
