När vi började prata bröllop kände jag direkt att jag ville gifta mig någon annanstans än i kyrka. Jag vet egentligen inte varför, men jag har liksom bara känt att det inte är för mig. Marcus var däremot inte lika övertygad. Men så fann vi Schenströmska herrgården och direkt när vi klev in i den gamla smedjan var vi överens. Här skulle vi gifta oss! Se bilderna från timmarna innan vigseln här » Vi gjorde oss i ordning på varsitt håll och sågs sedan i smedjan precis innan vigseln... Jag kommer aldrig glömma känslan när jag la handen på Marcus arm. Jag hörde hur han tog ett djup andetag och stod kvar en stund innan han vände sig om. Det var en så härlig känsla att få träffas, klämma på varandra och säga "åh vad du är fin!" innan vigseln drog igång. Nervositeten byttes mot förväntan och jag kände ett lugn som var väldigt välkommet. Nu var vi verkligen redo. Gästerna, som hade minglat på herrgården en stund innan vigseln, började ta plats i smedjan. Vi gick in till tonerna av Håkan Hellströms Valborg, en av de vackraste låtarna jag vet. Det kändes som jag svävade och jag minns knappt hur jag ens lyckades ta mig till fram till Marcus. Max inledde med att sjunga John Legends All of Me och det var så otroligt vackert och mäktigt inne i smedjan. Och det var så kallt att det kom rök från munnen när han sjöng, haha. Jag och Marcus hade skrivit egna löften som vi läste för varandra. Jag var såå nervös för detta dagarna innan och när jag stod kvällen innan och läste dem högt för mig själv så rann tårarna och jag tänkte hur tusan vi skulle klara av detta under vigseln. När vi väl stod där så kändes det så självklart och jag är så glad att vi bestämde oss för att göra detta. Konstigt nog släppte all nervositet och det blev så naturligt och fint. Här någonstans tröttnade Lily och somnade, mitt under vigseln. Hon skötte sig för övrigt exemplariskt hela bröllopshelgen, så stolt över henne. Efter löftena framförde våra magiskt duktiga musiker David och Manne Adeles Make you feel my love. Sen viskade Marcus "Titta ut och njut, se på alla våra vänner som är här". Det var så härlig stämning inne i smedjan, alla gäster var så närvarande och verkligen med oss. En helt obeskrivlig känsla. Precis innan det är dags att byta ringar inser vi att Marcus fortfarande har sin förlovningsring på sig, haha. Så han fick ta av den i smyg och ge den till mig så jag kunde sätta på den igen. Man och fru!!! Sen gick vi ut till tonerna av Det snurrar i min skalle av Familjen med våra vänner tjoandes och applåderandes. Den känslan vill jag plocka fram många gånger om. Skål älskling! Vi valde att släppa en massa vita ballonger istället för att kasta blad eller ris, så himla fint! När alla gästerna gick vidare mot middagen i stallet smet vi ner till vattnet för att ta några bilder. Det hade äntligen slutat regna och ljuset var helt magiskt. Vigseln blev helt perfekt. Trots att det var snorkallt och alla frös, trots att vår vigselförättare var helsnurrig, trots att vi fumlade med ringarna, trots att ballongerna inte räckte till alla och trots att allt inte gick som det skulle så blev det helt perfekt. Åh. Denna känslan! Tänkte samla alla bilder från middagen kommer i ett eget inlägg... coming soon! Alla bilder tagna av Sara Holmberg.
