➤ Såg en fråga i ett forum på Facebook som löd: "Hjälp oss med vad vi ska köpa till vår 3-åring i julklapp, han har redan allt! Tips?". Av de 78+ svar i tråden var det ingen som ifrågasatte själva frågan i sig, vilken gjorde mig en smula förvånad... Kalla mig tråkigaste föräldern men måste man nödvändigtvis köpa något då? Kan man inte göra något annat mysigt/kul/minnesvärt ihop som inte nödvändigtvis handlar om materiella ting och kanske slå in en liten bok, bil eller docka för saken skull? Hmm. Hur tänker ni? ➤ Hur är man mer närvarande i nuet? Det är så lätt att man bara slussas med och hamnar i ekorrhjulet, framförallt med små barn. Ena stunden vill jag bara skaffa hus (drömma får man) och vara hemma, andra stunden vill jag sälja allt vi äger och har och ge oss ut i världen tillsammans. Det är ju nu när Lily, och så småningom Hajen, är små innan skolplikt och måsten som man dels kan göra något wild and crazy men framförallt också nu som de vill och behöver vara med en så mycket det går. Så. Hur tar man lisom bäst tillvara på vardagen med små barn och hittar lugnet utan att bara preciiiiis lyckas pussla ihop det från vecka till vecka? ➤Tänker ofta att jag måste göra mig i ordning och se proper ut när jag lämnar och hämtar på förskolan. Vissa dagar ska jag ju bara sitta hemma och jobba men känner ändå att jag liksom måste klä mig så de förstår att jag inte bara ska gå hem och slappa sen. Alltså sitter detta bara i min skalle eller är det någon mer som känner igen sig? Som att personalen på förskolan ens skulle lägga någon vikt vid om jag är sminkad eller hur jag är klädd? ➤ Märker att jag fotar allt mindre under helgerna och delar sällan med mig av familj och vänner här i bloggen. Tänker alltid att jag ska skärpa mig men inser sedan att det liksom inte kommer helt naturligt. Efter snart fem år som bloggare måste det ju finnas en anledning till att jag inte delar med mig så mycket av det, jag vill nog hålla mina icke-bloggande vänner utanför bloggen. Även om mitt liv delvis är mitt jobb så är det samtidigt viktigt för mig att separera privat och personligt, att ha ett liv och umgänge utanför offentligheten som jag inte delar med mig av. Make sense och känns okej eller gör det bloggen tråkig och opersonlig? foto Pillan Thelaus
