Vilka förändringar har jag gjort sedan jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom? En av de vanligaste frågorna på min förra frågestund och något jag kände krävde ett längre svar. Jag har nog alltid haft en ganska hög kapacitet. Jag går liksom igång på att få saker gjorda, att vara effektiv och att bocka av min att göra lista. Att ständigt passa på. Har alltid jobbat samtidigt som jag pluggat eller pluggat vid sidan av mitt heltidsjobb. Har alltid småpysslat med många saker samtidigt. Efter att ha pratat med läkare, psykolog och coach så insåg jag att det är mycket av just detta som gjorde att jag till slut inte orkade mer. Det blev liksom för mycket under för lång tid, på alla plan. Lägg på två barn, total sömnbrist, bokmanus, heltidsjobb, husköp, och renovering på det. Min psykolog gav mig olika övningar som alla gick ut på att jag skulle göra mindre, sänka ribban och ändra mina vanor. Vid vår sista session kände jag att jag inte hade mer att hämta där, våra samtal gav mig inget längre. Hon frågade ifall jag verkligen var beredd att ändra mina beteenden eller om jag egentligen tyckte att de var positiva? Och först då jag insåg att jag faktiskt inte ville ändra på själva beteendena utan snarare hantera dem annorlunda, hantera mig själv lite snällare. Jag har försökt att sammanfatta de förändringar jag gjort under det senaste året, små saker som gjort stor skillnad: Vår flytt är den största förändringen som gjorde skillnad direkt. Jag har skrivit det innan men miljöombytet, att bo i hus, lugnet och naturen här. Och att inte vara så tillgänglig hela tiden gör att jag kan slappna av på ett annat sätt. Försöker att inte vara så duktig hela tiden och "passa på" utan låter saker få ta tid, det är okej, jag kan inte prioritera allt på samma gång. Något jag måste påminna mig själv om ofta men som känns mer naturligt nu än för ett år sedan. Har dragit ner rejält på arbetstempot. Jag måste inte svara direkt på varken sms, telefon eller mail. Tillåter mig själv att ringa tillbaka eller svara på det där mailet när det passar mig, aldrig kvällstid eller helger. Planerar in gott om vila och luft i kalendern. Har aldrig få fullbokade dagar efter varandra, varannan dag ska vara obokad jobbdag framför datorn så jag känner att jag aldrig halkar efter med mail, blogg och admin-grejer. Håller gärna helgerna oplanerade så långt det går. Respekterar min arbetstid och försöker bli en bättre chef åt mig själv. Har jag planerat lugn datortid i kalendern ändrar jag inte på det för att något annat dyker upp. Fördelen med mitt jobb och att vara egen är ju att jag ofta är flexibel, FÖR flexibel, då jag ofta planerar utifrån andras kalendrar och när det passar dem. Jag försöker be om hjälp i större utsträckning. Det kan vara så enkelt som att be någon köpa med sig fika när de ska hem till oss. Och att våga tacka ja när någon faktiskt erbjuder hjälp, inte automatiskt svara "nej, tack det går bra, det behövs inte". Försöker släppa på mitt kontrollbehov och inse att saker kan bli bra även om det inte blir på mitt sätt. Jag tränar regelbundet och för mig är den tiden helig. Det är inte alltid själva träningen i sig utan mer att jag kommer hemifrån, kan släppa alla tankar och bara låta kroppen jobba för ett tag. Inte ta på mig för mycket, en grej om dagen räcker väl. Vill inte ha för mycket tider att anpassa mig till eller saker jag lovat att hinna. Tackar sällan ja till saker direkt, ber om att få återkomma så jag hinner känna in ordentligt. Lita på magkänslan och agera därefter. Jag känner alltid om något känns rätt eller fel, om jag borde göra det eller inte. Jag har en tydlig kompass som jag så ofta tidigare kört över för att tillfredsställa andra. Något som min coach Silje fick mig att inse och som jag verkligen tagit med mig. foto Emma Tüll
