Åh, jag tycker det är jobbigt bara att skriva det här men jag känner att jag måste ventilera. Är inne i en så jobbig fas med amningen att jag blir helt knäckt. Just nu upptar amningen hela mitt liv känns det som. Rio äter varannan timme hela dagarna, förutom om han sover i sele eller nattetid då det är mer sällan. Tack god gud för det. Men det jobbiga är dagtid. Han blir så distraherad av allting runt omkring att vi måste ligga i ett tyst, och gärna nersläckt, rum för att han ska få ro att äta. Detta är är nästintill omöjligt eftersom jag sällan är hemma hela dagarna och ofta är ju även Lily i närheten. Hade han ätit mer sällan och sen sovit i vagnen hade det varit en annan sak men ofta måste jag stanna och amma on the go vilket just nu är hopplöst. Att amma på café, utomhus eller i närheten av ljud, musik eller folk som pratar är nästintill omöjligt. Han blir distraherad av precis allt. Han fäktas med armarna, släpper greppet (sådär härligt när man är bland folk ??♀️) vänder sig om, trampar med benen i min mage eller börjar suga på sina händer istället. Det är SÅ frustrerande för jag känner att det blir en så negativ spiral av allt. Han småäter vilket gör att han småsover och sen vaknar han hungrig och så börjar allt om. Amningen är väldigt sällan en mysig stund utan istället bara jobbigt och ångestfyllt. Men sen ibland så händer det - han kommer till ro och ligger länge och äter helt lugnt och då märker jag vilken närhet och otrolig trygghet det ger och då får jag så dåligt samvete över att jag känner som jag gör ? Och en hel drös med amnings-hormoner på det gör ju inte saken lättare. Jag har liksom sett framför mig att amma honom minst 6 månader som med Lily men just nu känner jag för att kasta in handduken flera gånger varje dag. Det är en sådan stress att behöva vända hem varje gång han ska äta, det styr hela min dag. Han går upp i vikt och följer sin kurva bra, men något säger mig ändå att han inte är nöjd eller helt mätt. Minns att Lily också blev distraherad och rätt ointresserad av att amma dagtid men då var hon ett halvår, detta har redan pågått i flera veckor nu. Åh... Vet inte alls vart jag vill komma med detta, kanske behöver jag bara lite pepp eller råd från någon som känner igen sig? Funderar på om jag ska testa med flaska dagtid, tänker att det kanske är enklare att få i honom? Dock tar han inte flaska än, de två jag testat med hittills har han ratat ?
