Vilken helg jag haft. Intensiv och härlig, svettig och jobbig, skratta-så-man-kissar-på-sig-rolig och på tok för kort. Det är väl så när man dansar bort en hel lördag, tiden går ju aldrig så fort som då ?? Klara och Sotarn hade ställt till med livets fest och jag hade ett brett leende på läpparna från det att jag och min röda lilla dress hoppade på tunnelbanan tills jag la huvudet på kudden 12 timmar senare. Igår väcktes jag av blommor och pussar på min tredje mors dag, sen väntade en heldag på stan. Vi började med frukost på Broms och kom dit precis i samma sekund som de började duka undan frukosten och möttes av ett så otrevligt bemötande. Så onödigt tycker jag, men skakade det av mig snabbt för ville inte att dem skulle få förstöra min dag. Sen var vi spontana och bestämde oss för att åka till Fjäderholmarna. Packade om väskan och cyklade ner till båten som stod och väntade på Strandvägen. Det var Fjäderholmspremär för Lily och jag slogs av känslan att detta kanske är en sådan sak hon kommer minnas när hon blir äldre? Vi åt räklunch på bryggan, solbadade på klipporna och strosade runt. Trots att allt egentligen var helt perfekt mådde jag så dåligt, försökte hålla modet uppe och inte klaga men allergin har helt tagit över min kropp. Känner att jag blir så bitter av att må så här och vill bara känna mig som mig själv igen. Så den planerade kvällspicknicken i gräset byttes ut mot en tidig middag på Piren ute på Gåshaga och det var alldeles lagom och helt perfekt på alla sätt och vis. Trots den mysiga dagen var det en av de jobbigaste med Lily på länge. Hon är i sådan trotsålder just nu och säger "men jag vill iiiiinte!" till precis allt. Hon gör mig trött och gråhårig och även om jag önskar att jag hanterade allt genom att vara lugn och pedagogisk så går det inte alltid. Sen kommer det dåliga samvetet och så fort hon somnar på kvällen tänker jag att imorgon blir det bättre, då ska jag orka vara den perfekta mamman till henne. Och när jag tittar igenom alla bilder så undrar jag om jag bara inbillar mig, hur kan jag någonsin bli arg på en sådan här sockersöt liten varelse? Hjälp, vilken berg-och-dalbana det är att vara förälder. Men trots att hon driver mig till vansinne skulle jag aldrig byta ut det mot något ❤
