Det är ganska exakt 9 år sedan jag gjorde min första praktikdag som webbredaktör på ELLE. Jag är sällan nervös men jag skulle skulle ljuga om jag sa att jag inte var pissnervös den dagen, jag var den första praktikant de tagit in på webben och började dessutom på modeveckans första så ni kan ju gissa hur många gånger jag bytte kläder den där morgonen. Allt för att passa in, smälta in och visa att jag hade en plats där. Egentligen hade jag aldrig någon ambition att jobba direkt med mode, jag hade visserligen jobbat i klädbutik och med inköp tidigare men tänkte främst att det skulle vara en bra merit på mitt CV. Jag var nyinflyttad i Stockholm, skulle precis fylla 25 år och studerade ”Djävulen bär Prada” för att göra mig redo för vassa armbågar, rappa repliker och stora egon. Men oj så fel jag hade. Mina 9 veckor blev till 9 år and still counting… Jag hittade min plats, inte samma plats jag började på och kanske inte samma jag kommer att sluta på. Ibland drömmer man stort och jobbar hårt för att nå dit, ibland formas tillvaron runt en - ett steg i taget - tills man inser att man tagit sig dit utan att man ens visste det. Det är så tydligt att allt i slutändan handlar om relationer och vem du har omkring dig, ett varumärke eller en arbetsplats betyder ingenting utan dem som jobbar där och formar miljön. Dem som ser dig, tror på dig och visar dig vägen, även om du inte själv vet vart den leder.
