Det börjar bli kallt nu och nätterna är fuktiga. Jag har plockat fram det varma täcket, den portabla AC:n som vi ivrigt rullat mellan sovrummen är undanplockad i garderoben. Det är slutet av augusti, det som brukar vara sommarens efterrätt har mest regnat bort. Jag tänker tillbaka på hur det pirrigt det kändes i början av sommaren, då hade vi allt framför oss och nu är det bakom oss. Lite vemodigt är det alltid förstås, kanske extra mycket när sommaren varit så himla fin och snäll. För sommaren 2021 blev det bästa för oss, den bästa på länge. Förra året åkte vi knappt någonstans med Rio, det var bara för jobbigt med allt gnäll och någon var liksom alltid hemma med honom. Klipp till i år när vi bilat ner till Malmö och även reste hela vägen till Mallorca med allt vad det innebär. Det handlar ju inte om resandet i sig utan friheten som vi fått tillbaka. Det blev så tydligt just den här sommaren att vi är ute på andra sidan, att från och med nu så kommer allt bli lättare. Och vilken skillnad det är för oss som familj, vi har landat på ett helt annat sätt och dagarna handlar inte bara längre om att ta sig igenom utan faktiskt njuta av. Och vilken otrolig sommar vi fick, med varma dagar, ljumma kvällar och en badtemperatur över det vanliga. Även om vi bara var lediga fyra veckor så kände sommaren lång och innehöll så mycket fint. Jag är redo att släppa den nu, packa upp väskan med badkläder och strandleksaker som stått redo nere i badrummet hela sommaren och lägga det åt sidan tills nästa sommar.
