Efter ett intensivt halvår ser jag fram emot att vara precis här just nu, befriad från både stress och julklappshets. Vi kommer inte köpa några julklappar i år, att vi gör den här resan tillsammans är mer än nog. Lily är alldeles för liten för att förstå grejen med julklappar, kanske tar vi någon av hennes böcker eller leksaker och slår in mest för skojs skull. Det är ju ändå pappret och snöret som brukar vara roligast. Jag tänker på hur många barn som inte kommer få uppleva paket, snören, tomte eller några leksaker. Hur många barn vars högsta önskan bara är att få leva och att kriget ska ta slut. Det som händer i Aleppo är så vidrigt att det inte ens går att sätta ord på. Mitt hjärta slits itu av alla bilder och filmer på alla oskyldiga små barn och spädbarn som fötts in i det här. Vi måste kunna göra något! MÅSTE! Om vi alla går ihop, borde vi inte kunna göra något? Vi har bestämt att vi ska skänka alla julklappspengar till Röda Korset som är på plats i Aleppo. (Unicef är också en av få hjälporganisationer på plats, alla är såklart bra alternativ). Det kommer inte få mig att må bättre, men det är i alla fall något. En liten början på vad som jag hoppas snart är slutet. Men det känns så hopplöst. Kan vi göra mer, kan vi göra skillnad? Vad gör ni? Jag såg nyss att Nina hade samlat flera bra alternativ för den som vill göra skillnad i jul som jag tycker ni ska spana in. Har ni andra bra tips, både lokala och globala, så kan ni väl kommentera inlägget så vi kan hjälpa varandra att sprida lite godhet.
