Jag hade så svårt att somna igår. Gick runt trött som en zombie hela dagen men när jag väl la kinden på kudden så snurrade tankarna på högvarv och jag bara låg och vred och vände mig. När jag väl lyckades somna tassade Lily in och ville sova med oss, eller snarare på mig. Hon har aldrig varit så klängig och mammig innan som nu, som att hon liksom vill sitta ihop med mig. När hon väl snurrat hundra varv likt en liten elvisp för att komma till ro så började min mage kurra och jag blev helt illamående av hunger någonstans runt 04 ? Blev stressad över att jag lovat bort mig på frukostdejt kl 07:30 och funderade om jag skulle messa Fia och ställa in. Somnade visst innan jag kom så långt och när klockan väl ringde hade jag fått tre sms från Fia som ställde in pga magsjuka i familjen och hon inte ville smitta mig. Alltså sådan tur i oturen, aldrig varit så lycklig över att få somna om. Någonstans i sömnlöshetens dimma funderar jag så över hur nätterna kommer bli när bebisen kommer. Lily somnar i sin säng men kommer oftast in till oss och det kommer ju aldrig att gå med en liten en till mellan oss... Hur tusan gör man?
