I fredags förlängde min läkare min sjukskrivning med ytterligare två månader. Jag var inte alls beredd på det, trodde jag liksom vilat färdigt nu. Minns när hon i slutet av oktober sjukskrev mig i fyra veckor. Det kändes som en hel evighet. Fyra veckor, så länge hade jag inte varit ledig på sex år och en del av mig kände en sådan lättnad. Sköt upp jobb och alla åtaganden till december och tänkte att då kommer allt vara som vanligt igen. Nu har det gått tre månader och min tillvaro är helt annorlunda nu mot då. Vi har flyttat och med flytten försvann tusentals måsten från mina alldeles för tunga axlar. Vi är färdiga med den stora renoveringen av kök och hall och har landat i det som är vårt nya hem. Jag har inte jobbat på tre månader och eftersom jag är sjukskriven är Marcus pappaledig med Rio. Vi turas om med nätterna och jag sover bra i alla fall varannan natt. Det mesta är bättre nu än för tre månader sedan. De bra dagarna känns allt ganska mycket som vanligt och jag undrar vem som lurat i mig att jag ska vara sjukskriven. De dåliga dagarna undrar jag hur jag någonsin ska kunna hantera livet fullt ut? Det är lätt(are) att hitta dagar och stunder med energi och glädje nu när Marcus är hemma och jag kan fokusera enbart på min återhämtning. Ibland känns det som ett steg framåt och två bakåt. Jag känner att jag är på rätt väg men samtidigt inser jag att jag fortfarande inte accepterat min utmattning fullt ut och därför inte heller riktigt respekterar vägen tillbaka. Rationellt vet jag ju vad jag borde göra, h e r r e g u d, jag är utbildad Livsstilsrådgivare och har skrivit en handbok i self-care. Jag kan detta! Och jag har liksom tänkt att den vetskapen räcker. Jag försvarar mig själv när jag till exempel tar på mig för mycket saker eller när jag hoppar över det min psykolog sagt åt mig att göra eftersom jag gör det medvetet. Intalar mig att det är okej eftersom jag vet hur jag egentligen borde göra. Är tacksam över att jag inte kan lura min läkare lika bra som jag lurar mig själv. Hon ser rakt igenom mig och det är så jäkla läskigt och skönt på samma gång.
