Om ni undrar varför det är lite tyst här just nu så är det på grund av den här lilla killen... Helt plötsligt förstår jag de mammor som säger att de knappt hinner duscha om dagarna, upplevde inte det på samma sätt med Lily men ni förstår att denna lilla herre mår som bäst när han är klistrad på mig. Han somnar alltid på mig och vaknar så fort jag lägger ner honom. Så nu sitter jag här och känner hur rumpan domnar av och blir plattare för varje minut som går ? Fast inget känns viktigare än att bara ge honom massa närhet just nu, även om min rastlösa själv är rätt dålig på att bara göra ingenting. Jag känner mig för övrigt krasslig idag, har inte sovit många minuter inatt och vaknade upp med grötig hals och dunkande förkylningshuvud. Tacka gud för alla amningshormoner som ändå gör att man fungerar som människa. Nu ska vi snart ta lite luft och hämta Lily på förskolan, resten av dagen står det bebisgos och soffmys på schemat, som ni säkert förstår. Ha en fin dag! ??
