Jag grät i fredags, grät så jag fick bita mig i kinderna för att inte fulgråta. Jodå. Längst fram på ett event, på en stol mitt bland folk rann tårarna. Lindex hade bjudit in till pressevent med anledning av rosa oktober och deras samarbete med Cancerfonden. När Pamela började berätta sin historia om de upptäckte hennes hjärntumör, om hur hon ramlade ihop på toalettgolvet inne på akuten och trodde hon skulle dö, om när hon sen vaknade upp och sköterskan sa ”det kommer att bli bra, dina barn är okej” och förklarade att den första tanken som slår en när man tror att man ska dö inte gäller en själv utan ens barn. Och när hennes barn sedan frågan ”mamma ska du dö nu?” och hur hon tvingades besvara den, nej men då gick det inte att hålla tillbaka längre 😭 Jag hatar cancer, fy vad jag hatar cancer. Jag är inte ensam om att ha personer i min nära omgivning som drabbats av cancer, det ligger så nära oss alla på något vis. Och fy vad jag hatar det. Efter Pamela berättade en forskare från Lund, som jag glömt namnet på, om hur de jobbar med mammografi och röntgen och hur de testar nya metoder för att göra dem ännu mer tillförlitliga och bättre. Hon visade på att forskningen verkligen går framåt och det var så inspirerande och rörande att även det fick mig att börja gråta. Påminnelse, kom ihåg att köpa årets rosa band, designerat av Selam Fessahaye, finns även som armband som är superfint 💕 foto Rasmus Lindahl
