Sitter i förskolans personalrum och dricker kaffe ur en ljusrosa mugg från IKEA. Vi är inne på inskolningens andra dag med Rio och det går så bra. Just nu ligger han och sover på sin lilla madrass i samma rum som de andra barnen, en napp i varje hand. Är alltid lika fascinerad över förskolans rutiner och hur de lyckas få barnen att anpassa sig snabbt till allt. Ännu mer fascinerad över Rio som somnade på egen hand utan någon protest trots massa stök i rummet. Resultatet från sömnträningen fortsätter att leverera och såhär i efterhand ångrar jag att vi inte testade metoden tidigare. Eller också så kanske det gick så bra både för att han och vi var redo. Jag tycker alltid det är lite speciellt att vara med på förskolan, en vuxen i de små barnens värld. Känner mig lite malplacerad och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, som att hela min uppenbarelse är för stor för de små små möblerna och handfatet i knähöjd. Vill finnas här för Rio men inte ta över eller lägga mig i för mycket. Imorgon är det nya tider även för mig, jag ska börja jobba så smått. Det känns varken läskigt eller jobbigt, bara väldigt bra. Jag känner mig redo, känner mig stark. Det är dags nu.
