[caption id="attachment_37082" align="alignnone" width="1022"] foto Emma Tüll[/caption] Det blir ingen vanlig veckolista idag. Jag känner mig omskakad och skör, påverkad av två händelser det senaste dygnet som sitter i. Strax efter att jag publicerade mitt inlägg från tåget igår så klev det på en kvinna med sitt barn som var runt 6-7 år gammal. De hördes och syntes direkt, från att det varit knäpptyst i vår lilla vagn förändrades stämningen helt. Först upplevde jag mamman mest som stökig, hon tappade och spillde ut saker, plockade upp och ner med sina väskor och verkade allmänt rörig, En stund senare kunde hon inte hålla ögonen öppna och somnade över deras båda säten, utan att reagera nämnvärt när barnet pratade med henne. Jag fick en så olustig känsla, beteendet var för avvikande och det gick upp för mig att hon troligtvis var påverkad. Vill inte gå in på mer detaljer än så, men det var fler saker som tydde på att min känsla var rätt. Hon betedde sig så långt ifrån hur en förälder bör göra med sitt barn en söndag eftermiddag. Tågpersonalen hade jag inte sett till sedan de kollade våra biljetter och eftersom Rio låg och sov i sätet bredvid mig så jag kunde inte gå och leta efter dem. Jag sms:ade en kompis, skickade min tågbiljett och all info om när vi skulle vara framme, och hon hjälpte mig att ringa polisen. När vi kom fram väntade flera ordningsvakter på perrongen, jag berättade för dem vad jag sett och de gick efter henne. Vad som hände sedan vet jag inte. Jag har sett personer som inte mår bra tidigare, som varit både fulla och höga. Men att sitta mitt emot en mamma med sitt barn och bevittna detta under flera timmar var så hemskt, det kröp liksom under skinnet på mig. Att sedan vakna till nyheterna om händelsen i Hässelby, en dryg halvtimme från där vi bor, fick mig att fullständigt att tappa andan. Det här är så fel, så jävla fel. Så många oskyldiga barn som föds in i fruktansvärda miljöer och som upplever saker jag inte ens kan föreställa mig. Det ska inte vara såhär, inga barn ska behöva leva såhär. Jag kramar mina barn extra hårt ikväll samtidigt som jag funderar på varför jag inte viger hela mitt liv till att försöka förändra att det är såhär?
