Tänk att en sommarnatt kan vara det mest romantiska som finns samtidigt som en vinternatt känns läskig. En tidig sommarmorgon när allt är stilla vill man ta vara på, men en mörk vintermorgon vill jag bara krypa ner under täcker igen. Det är lustigt hur dygnets alla timmar får så olika innebörd beroende på årstid. Ljus och mörker. Lika otänkbart det är att sätta sig inomhus en sommarkväll när solen fortfarande värmer känns det som att vara utomhus i december efter kl. 20. Jag är mörkrädd in i benmärgen och blir mer otrygg ju mörkare det blir. Kanske är det därför jag älskar våren så mycket, när det blir ljusare och ljusare längre stunder varje dag, som livets wake-up light som skänker oss lite mer dagsljus för varje dag som går. Ljus som ger frihet som ger livsglädje och energi igen. Fint så. foto Emma Tüll
