Påsken är alltid en tid jag ser fram emot. Den ligger så perfekt på året, en bit in på våren när det ofta är fint väder och så är det ju alltid långledigt. Tycker också att påsken känns sådär enkel och kravlös, inget fokus på konsumtion eller några egentliga måsten. Den här påsken har förstås varit lite speciell eftersom vi inte kunnat träffa våra familjer, så som för många. Vi har inte träffat min mamma sedan i julas och det känns så konstigt, så lång tid brukar det aldrig gå mellan att vi ses. Det blir extra påtagligt med barnen, när vi sågs senast hade Rio inte ens tagit sina första steg och nu springer han fram som han aldrig gjort något annat. Försöker att inte tänka så mycket på det och hoppas istället att vi snart kan ses, att saker kan bli mer som vanligt igen. Vi har bara varit hemma hela påskhelgen, så som vi är de flesta dagar just nu. I fredags morse hade våra kära grannar fixat med en äggjakt som avslutades nere i hästhagen där barnen fick varsin påse med lite pyssel. När vi kom tillbaka till vår gata blev vi serverade finkaffe och bullar och eftersom ingen ville gå in grillades det korv till lunch i solen. Dagar man bara tar som de kommer sådär är svårslagna, när barnen springer ute från morgon till kväll och är alldeles rosiga om kinderna. Är så tacksam över att vi bor som vi gör nu när världen är uppochner. Satt och letade bilder till det här inlägget och inser att jag inte har EN ENDA bild på mig själv i mobilen, tar tydligen bara bilder på mitt hem och mina barn. Vad hände med mitt bloggande jag? Blev i alla fall inspirerad av Alexandra och tänkte bjuda på ett inlägg med mobilbilder, tänkte även få klart inlägget om Retreatet på Costa Rica och så har jag ett prenumerationserbjudande till er. Ett lite spretigt måndagsinlägg (är visst tisdag idag?) men så får det bli ibland.
