Måndag. Augusti. Höst? Nja, inte riktigt va. Idag började Lily förskolan och jag sitter och jobbar på ett café just nu. Det som jag i vanliga fall tycker är så mysigt känns bara så fel idag. Känner mig folkskygg, introvert och helt tom i skallen. Jag kan ärligt säga att jag varken är särskilt sugen på höst, rutiner eller att befinna mig i stan igen. Hade gärna förlängt sommarlovs-känslor några veckor till. Har påbörjat så många blogginlägg som jag aldrig skriver klart, orden stakar sig och kommer ut helt fel. Borde man inte vara utvilad och redo att ta tag i allting nu efter en hel sommar bakom sig? Inser samtidigt att sju veckors ledighet med två små barn är dock allt annat än just ledighet. Är så trött på att ständigt vara behövd, att aldrig få prioritera mig själv eller bara göra som jag vill. Att varenda dag i sju veckor har gått ut på att handla, laga mat, torka av och serva dygnet runt. Ja, jag fattar att det är en stor del av föräldraskapet men det betyder ju inte att jag behöver älska alla delar av det prick hela tiden. Känner att jag borde njuta av bebistiden med Rio när allt jag önskar är att han ska bli lite större, kunna sitta själv, kunna sysselsätta sig själv i mer än 10 sekunder. Han är så krävande och intensiv just nu, det enda som duger är att bli buren annars bryter han ihop. Är han i någons famn är han kvittrande glad. Får pangdåligt samvete i samma sekund som jag skriver detta, jag vet att bebistiden är så kort men jag känner mig så instängd i den just nu att jag bara vill spola fram några månader. Åh, nu måste jag rusa, ska lösa av Marcus som just nu hänger med Rio och sen ska vi hämta Lily på förskolan. Och vips var det vardag och allt som vanligt igen och jag känner mig redan trött på det. När får jag en paus?
