De senaste nätterna här hemma... kaos. Nu fattar jag varför sömn är snackisen för alla småbarnsföräldrar. Bristen på den är fullkomligt olidlig. Lily vaknar framåt natten och är så ledsen, skriker bara "nej", "inte" och "ajaj". Ingenting hjälper, vi får absolut inte röra henne eller hålla i henne, samtidigt måste vi ligga nära och hon vill veta att vi är där. Antingen drömmer hon, har någon form av nattskräck (mörkrädd kanske?) eller så har hon ont någonstans. Hon kan liksom uttrycka sig men inte fullt ut så det är så svårt för oss att förstå vad som är fel. På morgonen däremot vaknar hon som en solstråle full av energi och alla spår från natten är som bortblåsta. Till skillnad från mig och M som vaknar helt förstörda. Gosh! Hoppas detta är någon utvecklingsfas hon går igenom och att det snart vänder. Två-tre kassa nätter i rad räcker för att man ska känna sig helt överkörd. Men! Nu är det dags för dagens första kaffe och sen ska jag knåpa ihop ett inlägg med tema vattenmelon som kommer upp lite senare idag. Det blir ju härligt det. Puss sålänge! Följ mig på Bloglovin' och Instagram
