Jo, jag undrar hur det känns att ha personer omkring dig som härmar allt du gör och vill vara exakt lika dan? Använder samma uttryck, köper samma inredningssaker, skriver samma texter, köper samma glas, skaffar samma kläder och hår och helt enkelt vill vara på pricken som du? Blir du inte matt? Fick den här kommentaren på mitt inlägg där ni skulle önska rubriker, är osäker på om det är en önskerubrik eller bara en syrlig kommentar men tycker det finns mycket intressant att svara på. Jag har aldrig gillar ordet härma, i mina öron klingar det så negativt. Jag tänker att det istället handlar om inspiration, och inspiration är kanske något av det finaste vi har? Vi utsätts ju alla för saker som inspirerar oss dagligen, kanske ofta utan att vi tänker på det. I all form av reklam, sociala medier, folk i vår omgivning, tv-program, musik, i matbutiken. Jag har sedan jag var liten alltid haft en bästis, inte samma under alla år, men alltid någon som jag gjort precis allting med. Vi har lyssnat på samma musik, klätt oss likadant, haft samma frisyr, varit kär i samma kille (Taylor i Hanson absolut), köpt samma Date-parfym och haft samma OKEJ-planscher uppsatta på väggarna. För mig har det alltid handlat om samhörighet och varit en enorm trygghet att ha någon man är så nära att man ibland känner sig som samma person. För att knyta an till frågan så vet jag inte om "personer omkring mig" syftar till mina vänner (som jag sällan visar upp här?) eller följare/läsare men jag känner inte alls igen att det skulle va såhär och skulle i vilket fall som helst aldrig uppfatta det negativt. Tvärtom, jag skulle ta det som den största av komplimanger. Mitt jobb går ju till stor del ut på att visa upp saker jag gillar och inspirera men jag i min tur inspireras precis lika mycket av andra. Och jag har samma relation med mina vänner där som med er i bloggen, vi tipsar ofta varandra om inredning, plagg och saker vi liksom vet att den andra skulle gilla - det har absolut hänt att vi dykt upp i snarlika kläder och bara skrattat åt det. Jag inspireras nog själv allra mest av mina vänner; i hur de är som mammor, hur grymma de på sina jobb, deras känsla för inredning och stil, att de är så kreativa och roliga att det aldrig verkar finnas något slut. Så nej, jag blir inte det minsta matt, faktum är att det inte ens är något jag funderar över. Det finns så otroligt mycket andra saker här i livet som jag hellre skulle lägga mig energi på än det. foto Hanna Skoog
