4 månader som tvåbarnsmamma. Det är väl nåt att fira va? Nyss var Rio en liten sparv och nu är han såhär stor. Nyss var min mage gigantisk och nu är den... lite mindre, hehe. Nyss sparkade han från insidan av magen och nu sparkar han utifrån istället. För sparkar med benen, det gör han konstant. En riktig liten sprattelgubbe som aldrig är still, fasar inför den dagen han börjar krypa och gå. Han är så framåt, kan hålla uppe huvudet själv, rullar runt, ligger på mage och leker, skrattar, jollrar, äter mat (ok banan men ändå) och är helt med i gamet. En riktig liten mini-människa. Han älskar när man sjunger och pratar med honom, blir så glad för all uppmärksamhet. När han skrattar är han gulligast i världen, han ser så genuint lycklig ut och ögonen bara glittrar. Och favoriten är såklart Lily. Jag blir helt varm i själen när jag ser hur han tittar på henne, hur han hela tiden följer henne med blicken och iakttar allt hon gör. Hela han skiner upp som en sol när hon sjunger och pratar med honom och han låter henne krama, pussa och ta på honom utan en enda protest. Jag är så mäkta imponerad av Lily, inte en enda gång har hon uttryck någon avundsjuka eller irritation mot honom. Trots att hans behov ofta kommer först och trots att de vanligaste orden jag säger till henne just nu är "tyst", "vänta", "inte nu" och "nej" så förstår hon och är så tålmodig. Hon kan bli arg på mig men aldrig någonsin på honom. Det vänder väl när han inte bara är liten och gullig längre men för nu så njuter jag av det. Och just ja, jumpsuit härifrån!
