Rio, min Rio. 7 månader och 9 dagar gammal idag. Det bästa med honom är att han är en riktig kelgris, han älskar att gosa och vill alltid vara nära. Låter även Lily krama och gosa massor med honom, otroligt tålmodig trots att hon kanske inte alltid gosar så mjukt. Och så är han så glad och bjussig med sina leenden när man pratar och skojar med honom. Ger man honom uppmärksamhet skiner han upp som en sol och hans leende är det charmigaste jag vet. Han charmar verkligen alla! Tror aldrig jag sett en så söt bebis men sen är jag ju kanske lite partisk också, hehe. Det tuffaste just nu är att han är inne i en så intensiv period. Eller, han har nog alltid varit ganska intensiv men just nu peakar det. Han verkar vilja hoppa över det här med att lära sig sitta, att stå upp och studsa är tusen gånger roligare. Han sitter aldrig, jag menar på riktigt aldrig, ner och chillar i ens knä eller någon annanstans för den delen. Det ska hoppas, studsas och sprattlas. Det går knappt att sätta honom på rumpan, benen spjärnar emot till stående. Och det gäller att hålla i honom ordentligt, annars tar han sig ur ens grepp. Han kan sysselsätta sig med en leksak max någon minut, sen tröttnar han och vill upp eller vidare. Har redan plockat bort babygymmet för det ledsnade han på totalt. Han är otroligt stark och försöker lära sig krypa och ta sig fram. Förra veckan låg han och sov i mitten av vår stora säng med massvis med kuddar uppbäddat omkring sig, ändå lyckades han ta sig tvärs över hela sängen och till sin bedside crib. Hur är det ens möjligt? Känns som han även kommer hoppa över att lära sig gå och börja springa direkt. Kanske redan nu kan önska mig koppel och hjälm till hans 1-årskalas? Phu! Han är verkligen underbar och jag ser så fram emot tiden när han och Lily kan leka mer med varandra samtidigt som jag inser att detta är en kille som kommer ge mig magsår och stresspåslag när han börjar springa runt.
