Rio har nu hunnit bli 12 veckor och 3 dagar gammal. Det är otroligt när jag tänker efter att han bara funnits med oss på utsidan av magen i mindre än tre månader, han är ju en så självklar del av vår familj. Även om de första veckorna är speciella och otroligt mysiga så tycker jag det är skönt att han börjar bli mer bebis än spädis. Han är med på ett helt annat sätt nu, mer nyfiken och medveten om sin omgivning. Han skiner upp som en sol, ler och jollrar mot alla som pratar med honom, senast imorse satt han och skrattade åt Lily när hon showade för honom. Tror det bor en riktig liten charmör i den där lilla kroppen. För det mesta är han en väldigt nöjd och glad bebis, sålänge han får bli buren och vara med. Babysitter och babygym funkar en stund men allra helst vill han vara i famnen och ha uppsikt över allt. Selen är en fortsatt favorit, där sover han allra helst under dagen även om vagnen funkar allt bättre. Numera blir han lugn och somnar oftast bara jag sätter på honom overallen, och i tisdags sov han nästan hela mitt träningspass. Något jag aldrig trodde skulle hända! Han sover fortsatt bra under nätterna, oftast mellan kl 21 - 07, däremellan äter han 2-3 gånger men somnar snabbt om. Inget gnäll eller någon längre vakentid under natten. Jag liggammar under natten vilket funkar bra för oss! Tycker överlag att sömnen blev så mycket bättre efter 7-8 veckor, känns som något svängde över en natt och helt plötsligt kändes han tryggare i alla situationer. De senaste kvällarna har han somnat för kvällen i sitt babynest från Cocoonababy runt kl 21 och sovit kvar där när jag burit in honom i sovrummet. Jag har bara lagt ner honom där efter han ammat och då har han somnat. Halleluja moment! ?? Ja, jag fattar att ni som inte har barn tycker det är en jäkla massa tjat om sömn och nätter men man fungerar ju inte som människa om man inte får sova. Så det finns en anledning till att detta är det enda man pratar om som småbarnsförälder, om sömnen funkar så funkar oftast allt annat också. Och so far so good!
