Förlåt för min frånvaro här. Jag visste att den här veckan skulle bli stressig och intensiv men att den dessutom skulle innehålla vab var jag inte beredd på. Det är Rio som är hängig, så pass att han somnade i soffan framför barnprogrammet tidigare idag och det har nog aldrig hänt förut. Så jag gissar att vi blir hemma resten av veckan med honom och håller tummarna för att det går över snabbt. Har så mycket på båda mina jobb så det blir helt enkelt att försöka prioritera och tänka good enough rakt igenom för att slippa jobba hela kvällarna. Det är ändå något jag fått med mig av alla timmars terapi, att släppa kontrollen och inte stressa upp sig över det man inte kan påverka. Så mycket lättare sagt än gjort och jag är långt ifrån där än men jag försöker verkligen ta ett steg bakåt och se på situationen utifrån, oftast brinner inte allting samtidigt och man tillåts välja vad som är viktigt där och då. Man får kapitulera och be om hjälp, flagga för att det inte går att få ihop för att livet kommer emellan. Vissa deadlines kanske kan vänta en dag eller två och allt man gör kanske inte blir helt perfekt men ändå fullt tillräckligt. Att räcka till när man inte gör det, en helt omöjligt kombination som bara går att lösa genom att inte lösa den.
