Gick och la mig alldeles för sent igår och orkar knappt gå ur sängen. Börjar nästan gråta när jag insåg att jag skulle ge mig ut i snön, jag är så trött på att frysa och trött på att ha femhundratusen lager kläder på mig. Tar en kaffe med Johanna på Diplomat som får mig på bättre humör och ger hopp om dagen. Precis när vi kramats hejdå halkar jag på en isfläck och landar snett på svanskotan. Ont i ryggen och ont i handleden. Det blöder. Telefonen flyger iväg och glaset spricker. En förbipasserade mans kommentar "strunt i telefonen, är du okej?". Hade kanske struntat i det om det inte var för att den var SPRILLANS ny tack och hej. Haltar bort till kontoret och ser att hissen är trasig och jag måste gå alla våningar med mina väskor. Kollar klockan och inser att det är för sent att avboka lunchträningen så tassar iväg till boxen för en timmes crossfit, trots min ömma kropp. BARA kondition på dagens pass. FY. Tränar och mår genast bättre. Duschar och märker att jag glömt packa med mig nya underkläder. Får välja mellan att ta på mig en genomsvettig och snortight sport-bh eller köra freestyle. Väljer det sistnämda. Struntar i allt vad smink heter och sätter mig på kontoret en stund och tycker synd om mig själv. PMS monstret i mig gör att jag dessutom överreagerar på allting. Ligger i soffan nu och ska kolla två avsnitt av Designated Survivor innan jag går och lägger mig och drömmer om en fläckfri tillvaro imorgon. Då är det ändå fredag vilket är min favoritdag. Ska vi säga så?
