Tack. Tack för att ni öppnade upp er och delade med er i förra inlägget. Tack för att ni vågade prata om det som tynger er och om saker ni bearbetar i det tysta. Jag tror verkligen det är så viktigt att prata om sådant som tynger en och inte bara om det som är bra och kul. Jag har ju ofta chansen att skriva av mig här och till er vilket jag alltid tycker hjälper. Hoppas ni också känner att det lättade lite genom att öppna upp er och berätta, även om vi inte alla känner varandra. Ibland kan det kännas lättare. Givetvis får ni gärna gå in och svara på varandras kommentarer ifall ni har tips och råd att komma med, kanske känner ni igen er i varandras situation eller har erfarenhet som kan hjälpa? Tillsammans är vi starka. Kärlek till er!
