Lily har verkligen tagit lillebrors ankomst med bravur, hon är så otroligt fin mot honom. Hon kommer in och klappar på honom varje morgon och frågar efter honom det första hon gör när hon kommer hem från förskolan. Inte en enda gång har hon visat någon svartsjuka eller irritation över honom, till och med när han gråter så klappar hon honom på huvudet och säger "ååh, det är ingen fara lilla gubben". Alltså blir helt varm i hjärtat av hennes kärlek till honom! Tre år känns som en perfekt åldersskillnad och att hon är så klok och mogen underlättar så mycket här hemma. Sen har jag all förståelse för att detta kan vara en smekmånad när allt är nytt och spännande och att hennes reaktion kommer när han blir lite större. Men just nu flyter allt på så smooth! Vi pratar mycket om när hon var bebis och tittar på filmer och bilder. Det älskar hon! Har märkt att hon gärna också vill vara bebis och bli vaggad i famnen, dricka ur nappflaska och till och med ha napp vilket hon inte ens hade som bebis haha. Men vi låter henne få den uppmärksamheten och leka bebis, tänker att det är en fas som kommer att gå över. Däremot har hon börjat sova lite sämre, från att ha sovit hela nätter så vaknar hon ofta ledsen och ropar efter pappa som får krypa ner och sova i hennes säng. Då somnar hon om direkt och vaknar strålande glad och harmoniskt. Gissar att hon behöver den där närheten lite extra nu. Känns för övrigt helt rimligt att Lily och Marcus delar på hennes 90-säng så att jag och lillebror kan bre ut oss på i vår 180-säng. Tycker jag förtjänar det efter att ha sovit som en kratta de senaste månaderna, hehe.
