Har aldrig förstått mig på sura personer. Ni vet sådana som går runt med ett sträck som mun hela dagarna och bara är bittra i sin uppsyn ? Alla kan ha en dålig dag, så även jag såklart. Och man måste verkligen inte gå runt och vara bubblande och sprudlande. Men jag tänker på sådana personer som liksom jämt och ständigt ÄR lite sura, lite bittra, lite snäsiga. Som går runt med en överlägsen blick, som har ett behov av att trycka ner andra eller måste slänga ur sig en otrevlig och dryg kommentar. Fy bubblan vad trist det måste vara att vara en sådan person. Motsatsen till sura personer hittar ni ovan. Tror aldrig jag träffat Hanna utan exakt det här leendet på läpparna, ett leende som sprider sig genom hela rummet och får mig att slappna av i varenda cell i min kropp. Ett leende som är genuint och äkta och som smittar som inget annat. Och Alexandra behöver ju ingen närmare presentation här i bloggen, hon är liksom glädje personifierad ? Frida skrattade så när hon knäppte den här bilden på oss... "svårt att fota tre tjejer som är proffs på att le". Och den kommentaren stannade kvar hos mig. Proffs på att le. Ja, tack, det vill jag gärna vara. Och det finns ju inget bättre sätt att bemöta sura personer än med ett fett leende på läpparna. In your face. foto Frida Möller / Studio Emma Svensson
