Sömn och småbarn är ett ämne som engagerar och jag förstår verkligen varför. Man blir knäpp, på riktigt knäpp, av att inte få sova ordentligt. Några månader kass sömn klarar man ofta av men till slut blir det fullkomligt ohållbart att aldrig veta när och om man får den återhämtning man behöver. För mig ledde det till (utöver utmattningen i sig) en riktig sömnstörning, jag fick sådan ångest framför kvällarna och ville inte gå och lägga mig. Var så trött att jag knappt kände någon trötthet, kände mig bara helt apatisk och avstängd. Jag var beredd att få en massa skit när jag berättade om att vi kört en variant av 5-minuters metoden, istället var ni många som hade testat samma och även fått det att funka fint. Ni som följt mig vet ju att vi verkligen kämpade i flera månader med sömnbristen och vi testade verkligen allt! Ni är många som varit nyfikna på exakt hur vi, eller rättare sagt Marcus, gjorde när han fick Rio att sova hela nätter. Om jag ska vara helt ärlig har jag inte frågat Marcus helt i detalj om hur han gjorde. Jag vet att han lämnade rummet för att träna Rio att somna själv, men såklart tittade till honom med jämna mellanrum och lugnade, gav napp, klappade etc. Jag med mitt stora kontrollbehov försöker träna på att släppa på saker jag inte kan styra över och eftersom det funkade bra när jag kom hem från Costa Rica finns ingen anledning att grotta ner sig mer i detaljerna. Mitt tips är att googla sömnträning, tassmetoden och 5-minuters metoden. Oavsett namn så går ju många metoder ut på att få barnet att somna på egen hand, utan att vara beroende av att man vaggar, sjunger, ligger bredvid eller liknande. Hur man kommer dit är säker olika för alla. Man har ju en tydlig kompass som förälder och får helt enkelt lita på den när det kommer till att hitta rutiner som funkar för en själv och ens barn. Med Lily har det alltid funkat kanon att samsova, medan Rio snarare blivit störd av att ha oss nära och vaknat superlätt av minsta lilla ljud eller rörelse. Och som någon sa, att köra en sömnmetod på en 1-åring är en annan sak än på en liten bebis. För en 1-åring kan du förklara att mamma och pappa finns här och hen kan förstå att man kommer tillbaka. Våra rutiner just nu: Den största skillnaden är att vi flyttat in spjälsängen till Rios rum, så nu sover han i egen säng i eget rum. Rio lägger sig runt kl. 19 varje kväll och det är väldigt tydligt när det är dags att sova. Numera räcker det med att vi säger att det är dags att sova så går han in på sitt rum och fram till sängen, han förstår att "sova" är synonymt med sin säng. Han får en flaska med lite havremjölk som han dricker i sängen (som vi ger istället för ersättning eller välling), vi stryker honom med handen lite över huvudet, sätter på en speldosa och lämnar rummet. Han lägger själv bort flaskan när han druckit upp, byter till napp och somnar själv. Ibland gnäller han 1-2 minuter (ofta när han är övertrött) men nästan alltid somnar han själv helt utan gnäll. Rio sover fortfarande två gånger på dagen (för- och eftermiddag) men jag tror att vi befinner oss i en övergång för vissa dagar sover han 2 timmar runt lunch istället. Beror lite på när han vaknar på morgonen och hur dagsformen är. Det är väldigt tydligt att han behöver sin sömn, han är otroligt känslig för att det rubbas. Även på dagen lägger vi honom i sängen och nattar honom på samma vis så vi har väldigt tydliga sovrutiner vilket jag tror varit lösningen för oss. Hans rum är mörkt och svalt, vi har en luftrenare/fläkt i hans rum som cirkulerar luften samtidigt som surrandet ger en whitenoise-effekt. Han har gott om nappar i sängen så att han alltid ska hitta dem (tips, vi använder de som lyser i mörkret från MAM!) om han vaknar, lägger även en flaska med lite havremjölk till honom om han skulle bli hungrig, men de flesta nätter sover han 12 timmar utan uppvak. Det känns verkligen som att han förknippar sin säng och att sova med något positivt, han visar tydligt när han vill lägga sig och tycker om när vi bär över honom i sängen. Och det gulligaste av allt är att han vaknar. Vissa morgnar kan jag ligga i vårt sovrum bredvid hans och lyssna på hans glada morgonjoller, sen ropar han glatt "mamma! pappa!" när han vill att vi ska komma in. Och det säger väl allt, att han vaknar glad och nöjd varje morgon. Det är så tydligt nu i efterhand att han saknade tydliga rutiner för sömnen. Vi hade verkligen försökt allt och jag tror snarare det gjorde honom förvirrad. Somna i egen säng, i vår säng, bli vaggad, sjunga, inte sjunga, speldosa, helt tyst, somna i sele, bäras över mellan sängarna och så om igen. Han är ett krävande barn, envis som få, som behöver fasta rutiner och att vi är tydliga med honom. Att sömnen nu funkar så bra är en sådan otrolig lättnad, jag vågar knappt tänka på hur jag och vi hade mått som familj om vi fortfarande aldrig fick sova.
