Usch, jag var med om en så fruktansvärd händelse nere i Malmö som jag inte kunnat släppa taget om, jag känner att jag måste ventilera med er. Det var i måndags när jag och barnen var i lekparken med min kompis Sofia och hennes barn. Precis när vi kommer dit överhör vi några vuxna och det visade sig att en annan mamma i parken hittat en liten flicka gråtandes på marken och gått fram till henne när hon märkte att ingen annan vuxen reagerade. Hon ser ut att vara runt 2,5 år gammal och vi inser ganska snabbt att hon är där ensam, alldeles alldeles ensam. Hon hade inte någon föreskole-väst på sig och hennes kläder var inte heller märkta med namn eller telefonummer. Mamman som tröstar henne försöker också prata med henne, fråga vem hon var där med osv. men till slut somnar den lilla tjejen, säkert av total utmattning, i famnen på henne. Jag är så glad att jag var där med Sofia som inte bara är lugnet själv utan även är polis, hon ringde direkt till 112 och en stund senare kom hennes kollegor dit. De försökte också väcka och prata med flickan men fick inget direkt ur henne. En ensam litet barn på en stor lekplats mitt i stan och ingen av oss visste varför. Mitt mammahjärta fullkomligt brast itu ? Efter en bra stund får en av poliserna ett samtal om att en förskola anmält henne saknad, tack och lov!! Men då hade flickan varit där själv i minst en timme, HUR hade de inte kunnat märka det tidigare? Varför hade de inte åkt tillbaka och letat efter henne? Dessutom låg förskolan långt därifrån så de hade tagit bussen dit och bussen hem, det borde varit SÅ många tillfällen på väg därifrån som de räknade in barnen. När man lämnar lekparken, när man går på bussen, när man går av bussen och när man går in på förskolan. Det är helt sjukt att det tog en timme innan någon reagerade! Och hur kan man bussa genom hela stan utan att barnen har västar på sig med förskolans namn och nummer, det är också helt sjukt! Åh gud, jag kan inte ens föreställa mig hur man känner som förälder när ens barn försvinner sådär, dessutom på någon annans "vakt". Man skulle ju aldrig förlåta sig själv för om något hände när man inte ens var där ? Såklart en mardröm även för personalen på förskolan men sådant här får bara inte hända. Det får det bara inte!! Tacka gud för att allt gick bra som det gjorde, vågar knappt tänka på vad som hade kunnat hända. Kan säga att jag kramade barnen lite extra den kvällen när vi la oss och jag kommer sätta klistermärken med båda namn och nummer i alla Lilys kläder från och med nu ❤️
