[caption id="attachment_32766" align="alignnone" width="1000"] foto Emma Tüll[/caption] Jag är förkyld idag. Kan inte minnas senast jag var det, har inte varit sjuk alls sedan vi lärde oss ordet pandemi och hela covid-cirkusen drog igång. Det kom smygandes redan i lördags när vi var på kräftskiva, trots att alla förutsättningar var på topp så smakade inte bubblet sådär gott som det brukar och jag orkade knappt skala en kräfta. Trots att vi hade så roligt och jag njöt av sällskapet och den perfekta sommarkvällen vid poolen så längtade jag bara efter att få gå hem och lägga sig. Ni vet när man liksom känner i kroppen att något är på gång men man försöker trycka undan det tills det inte går mer. Exakt så. Så idag sitter jag hemma i min ensamhet och jobbar. Ja, jag är inte tillräckligt sjuk för att vara sjuk men inte heller tillräckligt frisk för att vara bland folk. Fick avboka flera åtaganden imorgon som jag verkligen sett fram emot, sådant som jag förut kanske gjort trots jag känt mig lite krasslig. Ett jobbmöte, en fotografering, ett frisörbesök, en efterlängtad middag med en vän. Det är väl en positiv sak vi fått med oss av vårens händelser, att man ser på sin hälsa lite mer ut ett samhällsperspektiv. Att man stannar hemma när man är krasslig främst av omtanke och hänsyn till andra, att det inte är upp till mig att avgöra om jag vill eller kan prestera som vanligt när jag är sjuk. Att vi lärt oss vara lite mindre egoistiska och inser att vi är del av något större, att vi måste hjälpas åt för att allting ska fungera. Okej, det här blev lite väl flummigt, kanske är det nässprayen som talar. Nu när veckan blev inställd kommer jag bara ta det som det kommer, en dag i taget. Planerar att sitta hemma och jobba vilket betyder massor av tid till bloggen. Det blir härligt ni! Hoppas ni har en fin och symtomfri start på veckan :)
