Måndag och jag är hemma, minns knappt senast jag var på kontoret. Båda barnen är också hemma, personalbrist pga förkylningssymptom på förskolan, så känns fel att skicka iväg barnen om vi inte måste. Vi kan ju jobba hemifrån, även fast det är en total omöjlighet med barnen hemma, så vi gör vad vi kan för att underlätta situationen. Jag är så trött. Så sabla trött på allt just nu. Så trött på allt som det här jäkla viruset ställer till med. All ovisshet, all oro och inställda jobb. Så ledsen över att inte kunna träffa min familj nere i Skåne, ledsen över att inte ens veta när vi kan träffa dem nästa gång. Ledsen över att vi lever våra liv så långt ifrån varandra. All energi jag kände förra veckan är som bortblåst. Känner mig liten och klen, tvivlar på allt som är jag och undrar hur jag någonsin ska orka med någonting igen. Orka med livet och allt ansvar det för med sig. Längtar tills när barnen somnat ikväll och jag kan dra täcket över huvudet. Bara 6 timmar kvar...
