Det händer något speciellt när jag sätter mig vid datorn en måndagsmorgon. Fingrarna rasslar till över tangenterna, som att de redan vet vad jag ska skriva innan jag ens hunnit tänka. Jag lutar mig tillbaka och bara följer med. Som ni vet har jag ju alltid gillat måndagar och har saknat att börja veckorna såhär, småjobbandes med en halvdrucken och ljummen kaffe bredvid mig. Det var längesedan mina dagar såg ut såhär och jag njuter utan att ta det för givet. Sitter fortfarande i min pyjamas, ett prickigt sidenset som jag bott i de sen vi flyttade till huset. Tycker att pyjamas och barfotafötter passar i ett hus på ett annat sätt än lägenhet, det känns så hemtrevligt och kanske är det något nostalgiskt över det. Känner mig lugn och samtidigt fylld med energi efter helgen. Har tränat, druckit krispigt bubbel med min bästis och haft den första vårstädningen i vår lilla samfällighet. Insåg att jag trivdes med att kratta bort löv, rensa ogräs och dricka kaffe med grannarna. Har jag blivit tant eller lantis? Scrollade nyss förbi Sandras måndagsinlägg och blev påmind om att vi i april för tio år sen inte heller fick flyga, på grund av Eyjafjallajökull. Minns ni? Jag var på väg hem från San Diego där jag hälsat på Hanna och Sara, vi hade precis varit på Coachella-festivalen och jag började bli nervös över hur länge flygförbudet skulle hålla i sig eftersom min mamma skulle gifta sig bara någon vecka senare. För att addera lite extra drama sådär en två dagar innan den planerade hemresan så länsade någon min handväska på kamera, mobil och pengar. De lämnade passet så jag kunde ta mig hem (tack o lov!) men alla mina bilder från Coachella och min två veckor långa resa såg jag aldrig mer. Kan fortfarande känna den där otroliga besvikelsen jag upplevde då. Inser att jag ofta rest i april, det är den perfekta resmånaden tycker jag som ger en liten försmak på sommaren. För två år sedan var vi Rom och under dagen den 20 april så nåddes av Aviciis dödsbesked. Det känns så nära och långt bort på samma gång, tänk vad mycket livet och världen kan förändras på kort tid. Något vi verkligen får uppleva nu. Undrar så vad jag bloggar om i april två år från nu, kanske är livet lite mer som det var innan, kanske har jag samlat på mig flera resminnen. Fast magkänslan säger mig annorlunda, det som sker nu är nog början på en ny verklighet. Ok, nog filosoferat för idag! Nu ska jag ta en dusch och sen går resten av jobbdagen åt till att förbereda inför ett samarbete jag ska plåta imorgon. Puss på er!
