Vaknade på riktigt rivigt humör idag. Det var hysteriskt varmt i sovrummet, kände hur hela jag klibbade fast i mig själv. Vred och vände mig i hopp om att känna någon slags vindpust från det öppna fönstret men morgonsolens strålar mot den svarta rullgardinen vann. Får panik av varma sovrum, känns som jag befinner mig i en ångbastu och kippar efter andan. Försökte öppna ögonen men fransarna var hopklibbade och satt fast. Ögoninflammation? hann jag tänka, innan jag insåg att jag glömt att ta ut linserna innan jag la mig igår. Kan räkna på mina fingrar hur många gånger det hänt sen jag skaffade linser för 14 år sen. Hörde hur Rio började snacka inne på sitt rum samtidigt som Lily klev ut från sitt med det rufsiga håret åt alla håll och kanter. Nu börjar morgonen, jag är inte redo för det här. Rio har varit snuvig hela helgen och inte hade det skett några mirakel under natten. Att vabba en måndag är lite som att springa i uppförsbacke, att redan ligga efter innan man ens startat. Sämsta veckan dessutom, både jag och M har massor av jobb inbokat. Och den där extra energin man behöver för att orka rodda en förkyld 1,5 åring som testar gränserna hela tiden är som bortblåst efter en redan rätt intensiv helg. Behöver gå in i "kavla upp ärmarna nu kör vi läget" men känner bara för att gå och lägga mig igen. Peppigt måndagsinlägg va? Nä, nu ska jag rycka upp mig. Tänkte vara snäll mot mig själv och lägga ner alla planer på att få något jobb gjort idag och istället försöka njuta av att det faktiskt är sommar och jag har en hel dag hemma. När Rio vaknar från sin förmiddagsnap tänkte jag ta en cykeltur ner till stranden där han kan plaska lite.
