Vecka 4 år 2019. Veckan jag kommer minnas för resten av mitt liv. Årets fjärde vecka som började med bebis och slutade med att vi skickade in första utkastet på vårt bokmanus. Tänk att jag prickande in årets två största händelser, den ena privat och den andra karriärmässigt, på en och samma vecka. Mina två bebisar som bakats under exakt samma tid, som hållit mig vaken på nätterna, fått mig att stundtals må illa och vilja kasta in handduken, som gjort mig både nervös och förväntansfull. Alexandra tyckte jag var knäpp som ville ses och skriva ihop det sista av boken i torsdags, tre dagar efter förlossningen, och vägrade nästan komma hit men jag har mått så himla bra och kände att jag ville hålla tidsplanen vi satt även om vi givetvis fick skjuta på inlämningen. Och nu då? Jag vet knappt hur jag ska uttrycka mig, jag känner mig så lättad och totalt harmonisk. Som att all stress, trötthet, illamående och press försvann i samband med förlossningen. Som att jag äntligen är ute ur dimman och ser klart för första gången på länge. Dagarna med nykläckt bebis hemma är så mycket mysigare än jag minns det. Jag känner att jag verkligen tar in allt och njuter på ett helt annat sätt än första gången. Då var det så stor omställning och allt kändes så läskigt och nytt, nu känner jag mig så mycket mer avslappnad och närvarande. Nu vill jag bara sitta med honom i famnen, amma länge och känner inga andra måsten. Åh vad jag njuter ❤️
