Jag som såg fram emot att beta av alla saker på min lilla att-göra-lista, en efter en. Ni vet känslan och tillfredsställelsen i det. Men poff så försvann dagen och nu har klockan redan hunnit bli 21.25 när jag skriver detta. Jag tränar på att vara snäll mot mig själv, att inte stressa upp mig över allt som inte blivit gjort utan tänker att det inte är hela världen. Ingen annan än jag vet ju om alla dessa punkter på min lista så jag gör ingen annan besviken, det jag inte hann med idag kan jag fixa imorgon eller onsdag. Herregud, det ÄR inte hela världen. Varför är man alltid så hård mot sig själv? Det har ju varit en fin måndag, en som innehållit både sol, pisshagel och myggor. Märkligaste majvädret på länge. Jag har lunchtränat crossfit (kände mig stark!), druckit latte i eftermiddagssolen och ätit en god middag nu på kvällen. Har betalat räkningar (topp 3 tråkigaste saker jag vet), svarat på mail och planerat ett samarbete som jag ska plåta i veckan. Ja, men ni hör ju, inte undra på att timmarna försvann. Och vet ni, imorgon kommer Nina hem till mig och som jag ser fram emot det! Jag ska medverka i hennes nya podd Barnet Går och utöver det har vi massor att surra ikapp om. Blev ett lite torftigt inlägg idag, känner att huvudet är tomt och att det kliar i ögonen. Tänkte välkomna tröttheten med ett avsnitt av Working Moms innan jag lägger mig. Och just ja, tack för alla serietips, Normala människor och Unorthodox är härnäst på listan. Natti!
