Vi lägger så otroligt mycket press på oss själva hela tiden - vi vill vara den bästa mamman, roliga vännen, smarta kollegan, härliga partnern och extra allt. En helt omöjlig ekvation som gör att vi stressar upp oss över allt för mycket i vardagen; att hinna till förskolan, hinna med bussen, svara på mailen, komma i tid, handla presenter, styra upp kalas, bjuda över vänner på middag, ha fint i hemmet, hinna träna. Alexandra sa någon gång "du säger alltid att du snart ska hämta Lily, redan innan lunch börjar du stressa över det fast det är flera timmar kvar". Jag hade inte insett det själv men exakt så är det. Som att jag lever på lånad tid den stunden hon är på förskolan. Jag måste hinna med allt på min to-do-list så jag bara kan vara mamma den tiden jag är med henne. Jag försöker verkligen att koppla bort jobb och vara mammaledig just nu men det är inte lätt i mitt jobb. Kanske inte i någons jobb, vad vet jag? Läste det här inlägget i Ebbas blogg och det fick mig att fundera över den stressade samtid vi lever i. En sak som jag tänkt på är att många inte riktigt verkar se mig som mammaledig, som att man inte är det i min bransch. Och visst är det väl så på ett sätt också, många gör ju en karriär av att vara just mamma. Men trots att jag har auto-reply på mailen som säger att jag är mammaledig och kollar av mailen vid tillfälle så fortsätter samma mail komma igen och igen och igen. Sen på sms. "Har du sett mina mail om vårt event du kanske vill komma på?" Vad är vitsen med en auto reply om jag även sen ska svara alla personligt? Ja, antagligen har jag sett mailet och har ingen möjlighet att komma. Antagligen har jag inte hunnit svara på grund av att jag är just mammaledig. Och visst är det kutym att svara på alla mail, men jag får vanligtvis 20-30 mail om dagen bara med pressmeddelande, inbjudningar, events och potentiella samarbeten. För att inte tala om mail från läsare eller någon som vill veta mer om min utbildning eller vill bolla en affärsidé eller intervjua mig till ett skolarbete. Jag kan omöjligt svara på alla dessa mail i vanliga fall - än mindre nu när jag är mammaledig. Och om man då får en auto-reply med en liten påminnelse om att jag är just - mammaledig - måste man verkligen då höra av sig en andra och en tredje gång i samma ärende? Jag menar, inte tusan skulle man väl jaga någon på en "vanlig arbetsplats" två månader efter att denna fått en bebis? Okej det här inlägget blev väldigt rörigt men vad jag försöker säga är att vi måste påminnas om detta ibland. För lika väl som vi måste lära oss att vara snällare mot oss själva så måste vi också bli snällare mot varandra. Den här stressen kommer att äta upp oss annars. Vi är redan så duktiga på att stressa upp oss själva, måste vi även stressa varandra?
